Ingen tur idag

Idag känns det hopplöst. Fast inte lika hopplöst som i går kväll.

Mötet med banken gick väl som förväntat. Jag har ett dåligt betalt jobb och jag har en lång resväg dit. En resväg som kräver bil! Utan bil tar det över två timmar enkel väg.

Så sammanfattningsvis kan väl sägas att kyrkråttor är väl rikare än vad jag kommer att vara när skilsmässan är klar……

Jag söker andra jobb. Desperat! Det skulle vara bra om jag hittade ett jobb i samma stad som jag skall bo i, om jag dessutom skulle råka få en 1000-lapp eller två mer i månaden så skulle ju inte det skada heller.

Jag vet ärligt inte hur jag skall kunna hitta en bostad större än en skokartong där jag och barnen skall kunna slå rot och trivas. Kanske kan köpa/hyra en husvagn och se om jag kan få en plats på en camping. Nä, det skall väl lösa sig men det kommer inte finnas någon guldkant i vardagen ett bra tag fram över.

Första visningen igår visade sig vara en jättefin lägenhet. En liten trea med minimalt kök där ett vanligt köksbord inte få plats, men lägenheten var fin och trivsam med söta små detaljer som jag gillade väldigt mycket. Utgångspriset är bra, månads kostnaden låg. Lite för bra för att vara sant. I morgon skall jag lägga ett bud och hoppas och be att budgivningen inte skenar iväg. Det finns onekligen risk för det.

Den andra visningen gick jag inte på. Det räckte att se området och miljön utanför. Jag vet, jag har inte råd att vara kräsen. Men bilderna på lägenheten var grymt fina!! Så varför ”läska” sig själv liksom. Utgångspriset var högre än vad jag efter bankbesöket skulle klara av.

Huset skulle ligga nära järnvägen hade jag sett på kartan men att det var 15 meter hade jag inte förstått, på andra sidan huset var en trafikerad väg. Ingen miljö jag skulle kunna låta mina barn gå ut och leka, cykla eller dyl. Därför gick jag inte in utan åkte hem igen.

Förra veckan var jag på en visning av en lägenhet jag tyckte väldigt mycket om, men det var i STORT behov av renovering. Utgångspriset var högt, stolligt högt om någon frågar mig. Fanns inte ett rum som var klart för inflyttning. Detta var ett dödsbo och ingen renovering var gjorde sedan huset byggdes 1958!! Golv och allt var tvunget att bytas. Men planlösningen och känslan var bra. Jag var redo att hugga i och renovera.

I morse lade jag ett bud på den, ett skambud. Gick ner 400 000 kr från utgångspris (som var högt!) tyvärr inkom det ett bud på utgångspriset igår kväll, och nu när jag tittade på hemnet hade ännu ett bud inkommit. Så där rök definitivt den.

Som sagt just nu känns det hopplöst!! Men vem vet, det kanske kommer en fin och bra lägenhet som jag har råd med och som ingen annan vill buda på!! J

Hoppet är det sista som sviker!!

Möten idag

Oj oj vilken morgon!

Nu har mäklaren varit här och tittat på vårat hus. Det första hon sa när hon kom va –”Men vi skall inte ta kort idag!! Har ni det alltid så här fint och välstädat?”

Som heltidsarbetande tvåbarnsmamma med en häst så måste svaret tyvärr bli NEJ.

Men även om hon bara kom för att titta och prata så har jag tokstädat som en dåre. Jag menar det duger ju inte att säga –”Här under allt skräp är det faktiskt en bänkskiva i ek, eller under alla lager av kläder och smuts ligger det ett klinker golv”……

Nä ha har varit gnistrande rent för att ge ett så gott första intryck som möjligt.

När hon gått igenom hur en försäljning skulle gå till steg för steg så visade mäklaren en tidsplan som hon hade gjort. När en stylist skulle komma och ge oss tips och råd, när fotografering skulle göras, när hon tänkte att vi skulle ha visningar och tid för budgivning mm det var snabba puckar. Enligt den tidsplanen så skulle kontraktet med köpare kunna skrivas sista maj! Nu är det ju inte ens säkert att det kommer några och tittar på huset, och dessutom är villiga att lägga bud, men ändå. Jag fick så ont i magen när jag såg tidsplanen!! Det blir på riktigt för mig, tydligen skall jag flytta. Hur skall det gå till? Detta är ju mitt hem!! Hmm det kändes onekligen lite absurt.

Nu skall jag snart vidare till banken, för att ta redan på precis hur lite pengar jag har att titta på ny bostad för. Kommer väl sluta med att jag får köpa mig ett tält och hyra in mig på en campingplats. För om man tittar på lägenheter så är det ju lika dyra som små hus, iaf där jag bor. Dessutom tillkommer det ”hyra” som är så höga att jag orimligt kan ha lån att betala utöver, men lån måste jag ju ta för att kunna köpa den…. Moment 22!!!

Hyra bostad kan man ju också göra. Har bara inte tid att vänta i si sådär 5-8 år på en lägenhet…

Men vem vet, det kanske kommer fram en massa positiva överraskningar på banken. Jag skall ju försöka vara positiv har jag bestämt mig för. Inget blir ju bättre för att jag ser allt nattsvart.   

På något sätt löser det sig och jag kommer komma ur det som en starkare och klokare samt förhoppningsvis bättre människa. Vilken dag som helst, haha

Efter mötet med banken skall jag på två visningar. Har delat upp mina visningar i A,B och C objekt. A= mycket intressanta, har i praktiken redan flyttat in J B=intressanta men något fel på dem så som fördyra eller försmå. C= ok, men inte mer, fel ände av stan, totalrenovering eller dyl krävs.

Idag skall jag på en B och en C visning.

I vilken ände?

Dags formen tycks ju vara lika svängande som aprilvädret utanför är. I lördags var jag ledsen, hade ont i magen och kände lätt panik. I går vaknade jag arg! Men det rann av ganska fort men kände ändå en oroskänsla i kroppen.

Idag känner jag mig ganska lugn och stabil. Orkar tänka rationella tankar, och det är ju bra för man behöver tänka en hel del. Det är så mycket att ordna med och jag vet inte i vilken ände jag skall börja.

Hur gör man sådant här??

Mannen hade ju tänkt ut en praktisk plan för mig i samband med att han droppade sin bomb. Han hade redan funderat ut att jag skulle bo kvar i huset, och om jag inte ville det så hade han hittat ett trevligt boende för mig och barnen.

Nu funkar ju inte jag så att jag bara kan ta emot en paketlösning så där. Nä, rebellen i mig vaknar tvärt och jag måste gå och tycka tvärtemot!

Huset tänker jag inte bo kvar i. Det skulle jag aldrig ha råd med i längden. Mannen har sagt att han skulle hjälpa mig ekonomiskt så jag skulle ha råd att bo kvar, men det skulle enligt mig inte funka på sikt och då skulle jag behöva flytta ändå.
Har varit på några visningar av små hus och lägenheter och har flera visningar inbokade.

Men det är ju hopplöst att springa på visningar när jag egentligen inte vet vad för pengar jag har att röra mig med. Jag har bara antaganden och gissningar.

Så i morgon skall jag till banken och prata. Det känns ändå skönt att få gå dit och förhoppningsvis få lite mer klarhet, även om inte de heller kan säga hur mycket vi kommer att få för huset mm som självklart styr hur mycket jag har att köpa mig ett nytt boende för.
Jag har även frågor om en hel massa annat. Mannen har en egen firma och där har jag rätt till hälften. Nu är jag inte på något sätt ute efter att stenhårt kräva allt jag har rätt till, iaf inte på ett bräde. Det gynnar inte någon i familjen om hans firma skulle kursa för att jag skall ha min hälft. Men jag vill ändå veta hur jag tar reda på värdet av firman. Sådana saker hoppas jag att banken kan ge mig tips om.

Början på slutet

Kanske borde jag anat, inte blivit så förvånad, ja rent av chockad när mannen deklarerar att han inte vill mer. Orkar inte kämpa mer. Men förvånad och chockad blev jag! Visst har vårat förhållande gått upp och ner, men det gör det väl för alla? Vi har det väl inte sämre än andra?
Men nu satt han där och hade bestämt sig, han ville inte leva ett liv i hop med mig mer.

Denna blogg kommer att handla om hur jag tar mig igenom och de tankar och funderingar som flyger runt i huvudet medans jag försöker hitta ett sätt att förhålla mig till detta. Hitta en bostad och fungera som en varannan vecka mamma.