söndag 26 augusti 2012

Avklarat och jag överlevde!

 
Sådär ja, söndagkväll är här.

Sista semesterdagen, i morgon är det "back in business" igen. Känns faktiskt bra.

Det har varit en tung helg, riktigt tung. Första "pappa helgen", det skar i hjärtat när de lämnade i fredags. Vet det kommer att vara jobbigt fler gånger. Men nu är första helgen utan barnen avklarad och jag överlevde ju :)

 

Idag har jag varit i stallet sedan arla morgon till sen eftermiddag/tidig kväll. Kände att även om jag känt mig ledsen så gjorde det gott att vara utanför väggarna och ha fullt upp!!

Därför skall det bli lite skönt att åka till jobbet och få ta i tu med allt som inte blivit gjort när jag varit borta. Dessutom skall jag bara vara på jobbet en dag, sedan åker hela avdelningen på den årliga konferensen tis-tors. Kul!

 

Att ha hästen i ett stort stall kan ha sina för- och nackdelar. Det var familjedag i stallet idag med massor av olika roliga aktiviteter. Jag har stått i ett stånd och sålt kläder. När jag var klar var det dags att göra i ordning hästen och rida. Hade ingen lust alls att rida idag.

Det var så mycket folk i stallet! Det var ett jäkla kackel och även om alla menar väl så skall det ges tips och råd hit och dit, oavsett om man bett om det eller ej. Idag kände jag att jag inte orkar med det. Flera skulle rida i manegen och några skulle rida ut.

Jag drog benen efter mig. Borstade hästen länge och väl. Tror på fullaste alvar att djur/hästar känner hur man mår.

 

Hästen tittade på mig med sina stora kloka bruna ögon och burrade in sitt stora huvud i min mage. DET är kärlek det, precis vad jag behövde!! Stod där en lång stund med hennes huvud i min famn och smekte, klappade och pussade på henne. Några tårar kröp fram men jäklar vad hon är bra på att trösta mig!

Jag klappade och masserade och hon buffade tillbaka så ömsint hon bara kunde. Det gick förbi flera som inte kunde motstå att kommentera hur fina vi var :)

 

Sedan red vi ut själva. Att bara få sitta på hästryggen i en ordlös kommunikation och få lyssna på tystnaden (vet det låter flummigt) är som balsam för själen när man är ledsen!

Galopperade i en lång uppförsbacke där jag gav henne fria tyglar och bara åkte med!! Så härligt, det går inte att beskriva den frihetskänslan!  

 

Så från att ha varit trött och nedstämd och inte alls velat rida sitter jag här nu med ett brett flin i nyllet efter den härligaste ritten på länge!!

Tänk så bra det kan bli ibland!! En riktigt bra avslutning på en pissig helg och min semester!

4 kommentarer:

  1. Nu är jag ju totalt livrädd för hästar... men jag kan ändå tycka det låter härligt med en sådan uteritt som du beskriver här! Förstår att det måste vara en otrolig känsla!!
    Och ja, djur (av alla de slag) är underbara på att trösta! De är varma, mjuka, levande och bara så mycket kärlek!(Undantag: ormar och övriga reptiler, insekter, kräldjur och fiskar!!)

    Lycka till med jobbstarten nu, och ha det så roligt på konferensresan!!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. ... och en sak till:
    Härligt att slippa ordverifieringen!! :-)

    SvaraRadera
  3. till ditt förra inlägg: Man vänjer sig, man kan till och med uppskatta dom helgerna efter ett tag, men vissa gånger gör det ont.

    Härligt beskrivning, man kan nästan känna vinddraget när ni far förbi :)

    SvaraRadera