Planer

Kanske borde jag fokusera på andra och viktigare saker, men just nu sprutar idéerna ur huvudet på mig. Idéer om hur jag skall inreda och fixa så det blir fint och hemtrevligt i min nya bostad samt hur mitt nya liv och leverne skall fungera.

Förra veckan kom jag på (enligt mig själv) den briljanta idén att i stället för att lägga sådan där träplattor (som man klickar i varandra) ute på balkongen så skall jag lägga/spackla ett kakel/mosaik golv!

Döm om min förvåning när en inredningsbloggare som jag följer bloggade om just detta i tisdags!!  Men jag pratade om det redan förra veckan så så får det bli! Kommer att bli jättefint och personligt!

Tänkte mig något i den här stilen.

Sedan kom jag på att de som bor i lägenheten nu hade en del fina möbler. De skall flytta utomlands (andra sidan jordklotet) så jag ställde frågan till dem om de har möbler som de vill sälja. Då slipper ju de att kånka ner dem för alla trappor (3 vån utan hiss) och jag slipper bära upp liknande!

De har inte svarat ännu så jag håller tummarna för att en del kan lösas så! J

Andra planer jag har just nu.

Har sökt en del jobb i staden jag skall bo centralt i, eller jag har sökt de två intressanta jobb som fanns att söka. Och enligt mig själv borde jag vara den bästa kandidaten haha

Så jobbet är redan mitt på den tjänsten jag helst vill ha. Ligger 500 meter från min bostad!!

Så nu har jag kommit på att jag de veckor jag inte har barnen skall cykla till simhallen på morgonen och simma 30-45 minuter för att sedan cykla till jobbet.

Det skulle ju vara grymt bra!!

Vem vet jag kanske blir vältränad på kuppen!! J

Bodelning del 1

Är det inte typiskt, när man inte har tillgång till vare sig dator eller papper & penna så ploppar det upp bra bloggämnen i huvudet, massor av bra formuleringar och finurliga betraktelser.

Tänker självklart varje gång att detta skall jag komma ihåg, detta skall jag skriva ner!

Men icke, när jag väl sitter vid datorn är alla de bra och smarta tankarna borta!

Igår var en sådan dag, fast för ovanlighetens skull kom jag ihåg det på kvällen!! Med med det undantaget att jag mådde apa, hade ont i halsen och feber i kroppen så jag valde att krypa ner under täcket och kurera mig i stället.

Idag kan jag inte för mitt liv minnas vad det var jag ville skriva ner!!! Lite ödets ironi kan jag tycka.

Igår satt jag och mannen en stund för att prata ihop oss om bodelningen. Huset var enkelt där har vi den skriftliga värderingen från mäklaren. Bilen vet vi dels inte vad den kan tänkas vara värd, och vi vet inte om vi skall sälja den och när. Skall vi sälja den nu, behöver vi köpa en liten bil för jag kan inte vara utan bil så länge jag bor i kvar i huset och jobbar där jag jobbar. Bor på landet, jobbar på landet fast fem mil hemifrån. Krävs bil! Men jag behöver ingen stor kombi som drar en massa.

Skall vi sälja bilen i samband med min flytt är det ju onödigt att värdera den nu, bättre då att vänta och se vad vi faktiskt får för den.

Sedan var det hästen. Vi köpte henne i höstas så jag tyckte att jag köper ut honom på halva beloppet som vi gav för henne. Mannen började jiddra om sadlar och hennes tillbehör.

Då blev jag matt, ännu mattare än vad jag redan kände mig febrig och hängig som jag var.

Visst har det varit några utgifter med att köpa utrustning till henne, men det är ingen som höjer värdet på något sätt. Snarare är sannolikheten stor att det jag köpte den begagnade sadeln för kommer jag aldrig få för den vid en försäljning. Värdet minskar, det blir mer och mer slitage för varje vecka, månad och som går….

Då tänker jag att om vi skall dela upp allt sådant, så visst har vi värderat huset men tänk på allt som blir kvar i huset för att jag inte har någon nytta av det i min lägenhet. Tänker bla på gräsklippare, robotgräsklippare, våra nya fina utemöbler. Ja listan kan göras lång. Skall vi då inte dela upp allt sådant också? Det är ju liksom husets tillbehör.

Skulle jag nämna det skulle mannen återigen börja tjoa om att jag är girig och bara vill roffa åt mig så jag låter bli.

Ja ja sista ordet är inte sagt ännu. Bodelningen har bara börjat med förhoppningsvis gör juristen ett bra jobb och vi slipper en massa tjafs och hårda ord.

Stopp idag

Egentligen vill jag blogga lite varje dag.

Men ibland (oftast) finns inte tiden, och ibland går det inte att klämma ur sig en endaste vettig mening. Det sist nämnda råder idag! Inte för att det inte pågår full aktivitet där inne, för det gör det och jag har massor jag skulle vilja få ur mig men det går inte.....

Funderingar om mig av mig

Jag har många fina vänner och är väldigt tacksam för det!

Flera bor tyvärr för långt bort för att vi skall kunna träffas så ofta som man skulle vilja, men då är det ju tur att telefonen, datorn och såklart Internet är uppfunnet!!

Pratade med en kompis idag och berättade hur det låg till. Hon gjorde denna resa för ganska exakt tre år sedan så hon vet vad jag går igenom. Denna tjej är helt underbar! Tycker så mycket om henne. Hon är snygg, stark och driftig. Jobbar som chef och har massor av skinn på näsan. Något som jag själv saknar men som jag nu tänkte skaffa mig lite mer av J

Vi pratade en stund om hur det går och hur jag mår. Sedan sa hon bara ”-Tuss! Du måste förbättra din självkänsla. Du bara måste det!”

Har redan tänkt tanken själv. Jag vet att hon har rätt. Men att jag redan kommit till den insikten själv är väl ett steg i rätt riktning? Det är ett mål jag har. Att jag i min lägenhet skall hitta mig själv, lära mig att tycka om mig själv, ärligt!

Jag har efter många år av träning blivit lite av en mästare på att vara andra till lags. Har alltid varit livrädd för att såra någon eller trampa folk på tårna. Därför känner jag inte efter vad jag själv vill utan gör saker för att var till hjälp eller för att avlasta för andra.

Tex i min ungdom, när jag var 16 år satt jag barnvakt 3 av 4 helger! Visst tjänade jag pengar och ungarna var för det mesta jättegulliga och snälla, men otaliga är de kuligheter jag missade med mina vänner. Fester där han med stort H skulle vara. Dessa missade jag för att jag inte vågade tacka nej när föräldrar ringde och frågade om jag kunde vara barnvakt.

Sådär har det liksom fortsatt genom åren, även om det inte är barnvakt längre. Men jag kommer på mig att jag tackar ja eller erbjuder mig att göra saker som jag egentligen inte har tid/lust/ork med. Magen skriker nej, fast hjärnan försöker trösta magen med att säga  ”-tänk vad glad den eller den blir nu”.

Nu är det dags för mig att lyssna mer på magen. Jag skall inte gå och bli en fullblodsegoist!! Men jag tror att för att bli genuint glad och lycklig skall jag göra mer för mig själv och min egen skull. Ge mig själv en högre status och inte alltid sätta mig själv längst ner.

Även om det just nu inte finns med på kartan att träffa någon ny man och släppa in denne i mitt liv, så skall man aldrig säga aldrig.

Om jag mot förmodan skulle känna mig redo för ett nytt förhållande så småning så skall det bli på andra premisser än vad mina tidigare förhållanden har varit.

Jag måste först bygga upp mig själv, känna mig stark och trygg i mig själv.

Kanske låter det egoistiskt men från och med nu är jag endast värd det bästa!

De veckorna barnen inte är hos mig skall jag inte sitta i soffan och känna mig ensam. Visst det kanske jag kommer att gör ibland. Men främst skall jag passa på att göra saker jag mår bra av! Hänga i stallet så mycket jag vill utan dåligt samvete, vara ute och gå, jogga och springa. (Vem vet jag kanske blir smal och snygg på köpet!) Träffa vänner och försöka må så bra jag bara kan!

Då tror jag också att barnen kommer att må bra hos mig. För jag tror att de kommer att må bra när de ser och känner att deras mamma gör det.

Rom byggdes ju inte (har jag hört) på en dag, så det kanske inte funkar sådär direkt på studs. Tror det kommer att bli lite jobbigt de första gångerna jag måste lämna dem ifrån mig, men jag skall verkligen jobba på att bygga upp mig själv. Skaffa mig den starka självkänsla jag aldrig haft och så snart det bara går. MÅ BRA!

Skall bli godkänd!

Jag har aldrig bott i en bostadsrätt förut, därför vet jag inte riktigt hur det "går till", vad som gäller och så.

Jag är uppvuxen med min mamma i hyreslägenhet och har hyrt min bostad i första och andra hand fram till vi byggde vårt hus och flyttade in.

Häromdagen ringde en person från den bostadsrättsförening som min lägenhet tillhör och bad att få träffa mig. Vi bestämde att vi skulle ses som i kväll.

Vi skall tydligen gå igenom vad föreningen har för policys, regler och annat matnyttigt. De skulle visa mig tvättstugan och som han sa ”vi passar även på att godkänna dig”

*Hick* Vad händer om jag inte blir godkänd? Hävs köpte då?

Nu tror jag inte det är någon större fara, jag är en lugn och skötsam person. Har inga betalningsanmärkningar och har aldrig varit i klammeri med rättvisan, men ändå….

I och med att min och mannens bodelning inte är klar, skilsmässan inte gått igenom än, så köper vi denna lägenhet ihop. Sedan får han köpa ut mig ur huset och jag honom från lägenheten. Det innebär att han just nu också står som köpare till bostaden och han måste också godkännas.

Känns ju bra att första gången man träffas styrelsen i bostadsrättsföreningen tar reda på hur man gör för att går ur…. Mannen kommer antagligen gå ur i samband men min inflyttning om inte tidigare… iaf så snart bodelningen är klar och det verkar inte ligga så långt bort nu.

Värderingen av huset är klar, och även om jag inte sett det på papper ännu så är huset värderat till ett belopp som vi båda är överens om!

En jurist är kontaktad och har påbörjat jobbet men väntar nu på den skriftliga värderingen som hon kan få idag eller imorgon.

inget nytt

Nu var det ett tag sedan jag bloggade.
Det finns inte så mycket att skriva just nu. Det går upp och ned. Vissa dagar känns riktigt bra, så som måndag och tisdag denna veckan. Det ljuvliga vädret hjälper säkert till massor, men idag är det en liten formsvacka igen.

Igår införskaffades en bokhylla som någon av döttrarna skall ha på sitt rum. Mitt möblemang växer sakta men säkert. Dock kan jag nog inte köpa fler möbler på ett tag. Lönen kommer på fredag men den känns tyvärr redan som att den är slut. Har tre studenter i släkten i år som går ut nästa och näst nästa vecka, en kompis fyller 40. Min bror fyller år, min svärfar fyller år. Tja, lönen kommer nog inte räcka till så mycket mer. Men det skall bli himla kul och trevligt att gå på en massa kalas!

Det gäller att fokusera på det positiva när det känns tungt!!

Insikten gjorde ont!

Kanske är det löjligt tänkt.

Kanske borde tanken slagit mig tidigare, men nu gjorde den inte det utan kom med full kraft idag! Den kom nu i takt med att allt fler i vår omgivning får veta hur det ligger till. Idag var det barnens ens kusin som fick veta och jag kände att det var bäst att berätta för föräldrarna om det skulle komma tankar och funderingar kring det hela.

Att vi skiljer oss innebär inte att det bara är jag och mannen som går isär, och delar på barnen varannan vecka.

Jag måste även skilja mig från hela hans släkt! Nu vet jag inte riktigt hur det blir, kanske kan jag ha någon form av umgänge med några av dem. Förhoppningsvis kan jag vända mig till både farmor och farfar om det behövs barnvakt eller dylikt.

Men jag kommer inte att vara med på släktträffarna! Inte vara med på grötfrukosten på julafton, eller alla födelsedagar. Inte när kusiner gifter sig, döper barn mm

Denna insikt gjorde ont!! Jag gillar den släkten så himla mycket!!

Bräcklig mur

Jag försöker att vara stark och positiv.

Tycker att jag lyckas ganska bra för det mesta, men inte jämt.

Idag är det tungt och jobbigt! Det ledsna fastnar i halsen för jag sväljer och sväljer och vill inte låta det komma upp. Inte på dagtid. Inte på jobbet. Inte när jag handlar. Inte när jag hämtar barn.

Nä, det ledsna får stanna som en stor tjock klump i halsen. Försöker lyssna på musik. Musik brukar hjälpa! Idag vill det inte riktigt lyckas. Den glada musiken får mig inte på danshumör som den brukar.

Det är väl bara att inse, man är inte alltid på topp! Och man måste få ha dessa tunga dagar så att de andra kan kännas lättare.

Ibland är mina skyddsmurar förvånansvärt bräckliga.

Börjar i tid

Ekonomin kommer att bli skral när jag flyttat. Det kommer att bli tufft, jag vet det men jag vet också att jag kommer att fixa det!

Det är dyrt att skaffa sig ett nytt hem, även om jag kan ta med en del från huset vi bor i nu så vill jag samtidigt att det skall se ut som vanligt i den mån det går för barnens skull.

För att allt inte skall komma samtidigt har jag redan nu börjat ”dammsuga” blocket på div möbler och Ikeas hemsida kan jag snart utantill! J

Har faktiskt redan köpt ett köksbord med stolar. Det var lite dyrare än vad jag hade tänkt att det skulle kosta. Men när jag såg annonsen på Blocket så var det ju MITT köksbord!! Det var ju precis ett sådant jag vill ha! Så det fick det bli!

Igår var jag och tittade på en soffa och den fick följa med mig hem. Den var desto billigare så det vägde upp lite när köksbordet blev lite dyrare. Märk väl det är ändå begagnat och betydligt billigare än att köpa nytt. Köksbordet var dessutom bara sex veckor gammalt och helt i nyskick! 600 kr billigare än om jag köpt det nytt. Fick med kvitton och allt då det fortfarande finns garanti!

Nu är min plånbok tömd för denna månad så nu får jag ligga lågt på möbelfronten.

Det som nu är viktigast är sedan sängarna. Resårmadrasserna och bäddmadrasserna skall köpas nya, no mercie!! De måste vara nya och fräscha där går en mental gräns. Gärna begagnat men inte sängar!

Sedan har jag soffa, sängar och köksbord med stolar. Det viktigaste enligt mig.

Därefter kommer jag att prioritera barnens rum. Skrivbord och bokhyllor till dem.

Sedan får tv-möbel soffobord och dyl komma efter hand.

I december får jag mina skattepengar och då hoppas jag kunna fylla på med ”fluff fluff” i form av gardiner, mattor och tavlor.

Det blir bra!

Psykologi??

Jag har förvisso läst psykologi ett år på gymnasiet men där till kan jag då verkligen inte kalla mig kunnig på området.

Dock är jag en ganska glad hobby-psykolog som tänker och analyserar mer än vad som säkert är bra för mig!!

Just nu är jag inne i en fas när allt min man säger och gör får mig på dåligt humör!

Jag vaknar arg och gör jag inte det blir jag sur och irriterad så fort jag hör minsta livs tecken från honom på morgonen!

Att han utsätter mig för denna process med allt vad en skilsmässa innebär kan jag ta, men att se min barn vara ledsna gör mig väldigt arg!

Att tänka på att hans beslut betyder att jag skall få träffa mina barn mindre får det att svartna för mina ögon!! FAN vad orättvist!!!

Barnen är vana vid att pappa är borta mycket. Att pappa jobbar i Norge två veckor i stöten, helt normalt det har pappa gjort sedan de var två år.

Men deras mamma har aldrig varit borta mer än två nätter i sträck.

Nu skall vi vara frånskilda varannan vecka!

Visst klarar vi det, det handlar inte om överlevnad. Det finns kanske inget rimligt i mina tankar. Men i mig gör detta så förbannat ont!!

Hobby-psykologen i mig tänker att denna ilska är en process som jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare.

Jag ser det lite som samma process som tonåringar går igenom. Föräldrarna är knäppa och värdelösa som inte fattar någonting. Som jag har förstått det så är detta beteende ett sätt att klippa banden för att kunna stå på egna ben.

Så även om jag inte reagerar precis som när jag var tonåring så tycker jag ändå att det finns något trotsigt och rebelliskt i min ilska.

Det skulle vara lite intressant och se vad en riktig psykolog hade att säga om mina teorier.

Helgen

I fredags berättade vi för barnen.

Den ena dottern reagerade väldigt konstigt. Hon blev glad, överlycklig!!

När jag försökte vara positiv och pedagogisk och berätta att de kommer att få varsitt rum hos mamma också, precis som de har nu så blev reaktionen ”YES!”

Och när jag sedan berättade att de skulle få åka buss till skolan var glädjen obeskrivlig.

Den andra dottern lyssnade på allt som sades sedan såg jag att hon blev väldigt spänd. När jag frågade hur det var med henne brast det!! Hon kröp upp i mitt knä och blev pussad och kramad och efter en stund lugnade hon sig. Den andra dottern försökte att också börja gråta men hon kunde inte dölja ett lyckligt leende.

Jag tänkte tyst för mig själv att hon har inte greppat vad det faktiskt  handlar och vad det innebär. Just nu ser hon det som en kul grej.

Jag och min man förklarade för barnen att det är ok att vara ledsen och det är ok att vara glad och förväntansfull. Man kommer att känna alla känslorna.

När jag sedan berättade att vi skulle måla och tapetsera om i min lägenhet lyste den ledsna dottern upp och frågade om hon fick vara med och måla.

Vi satt och pratade en lång stund och det kändes bra.

För mig är det en lättnad att de nu vet, att slippa smyga och hålla dem bakom ryggen. Nu kan vi prata mer öppet om det hemma och det tror jag är bra.

Även om det fortfarande är långtid kvar innan jag faktiskt flyttar så får de också tid att vänja sig vid tanken och hinner känna massor av olika känslor som jag själv har gjort och fortfarande gör.

Lördagen kom och på morgonen frågade jag barnen var för sig hur de mådde och hur de kände idag. Båda svarade att de mådde bra och tyckte att det skulle bli kul och spännande att få en bostad till.

Igår brast det för dottern som var så glad i fredags. Hon grät och grät och grät och hon kunde inte sätta fingret på varför. Det kunde jag…..

Jag frågade om hon ville åka och titta utanför lägenheten och det ville hon. Den andra dottern ville inte följa med utan leka med kompis istället.

Vi åkte dit och stannade och tittade på lekplatsen, bakom huset finns en bergsknalle med träd och buskar och vi kom fram till att där kunde vi ju ha picknick. Efteråt såg hon ut att vara mer tillfreds och det sa hon också att hon var. Tror det hjälpte henne att se vart det var. Älskade barn!!

Det är inte jag som vill skiljas, och att mannen driver igenom detta och utsätter mig för allt vad detta innebär det kan jag ta! Men att vända upp och ner på barnens värld och se dem må så dåligt, det har jag väldigt svårt för!!

Ikväll berättar vi

Nu var det över två veckor sedan jag skrev ett inlägg.

Vad har då hänt sedan sist?

Jag har varit på fler visningar av lägenheter. Har varit med i några budgivningar, tyvärr har det oftast skenat iväg allt för mycket.

I en budgivning var jag med, mäklaren ringde och sa att nu verkar läget stanna och just nu har du högsta budet. Då blev jag lite nervös, var det verkligen där jag skulle bo?? Jag skulle ju på en visning på en lägenhet som jag var mer intresserad av. Skulle jag strunta i den och köra på denna?? Tankarna rusade, men det visade sig onödigt. Budgivningen tog ny fart och sköt iväg med 250 000 kr till!!

Jag gick på visningen av lägenheten som jag var mest intresserad av samt ännu en som verkade mycket intressant. Den sistnämnda gick fet bort! Visst den var fin men väldigt opraktisk. Ett enormt stort badrum och ett gigantiskt kök, men de två sovrummen var så små så jag vet inte om vi hade fått in sängar typ.

Men den mest intressanta lägenheten var fortfarande intressant efter visningen. Den var lite risigare än bilderna på nätet gett sken av, men det tycks de flesta vara. Men det krävdes bara tapeter och färg för att få ordning på det. Krävdes inte nya golv, flytt av väggar eller dyl.

Jag deltog i budgivningen. Den blev lång och seg, men jag vann!!

Var på banken i onsdags och betalade in handpenningen som skulle vara insatt idag!

Så nu har jag gått och blivit med lägenhet! Inflyttning i mitten på augusti. Det kan ju kännas väldigt långt bort men tiden har ju en tendens att rusa på så det går säkert fort. Sedan skall det faktiskt bli skönt att bo kvar i huset över sommaren, det är ju liksom då det är den bästa tiden att bo i hus. Att kunna äta frukost, ja samtliga måltider på altanen. Hänga i trädgården. Då skulle jag inte vilja stänga in mig i lägenheten. Vårt hus ligger nära havet så denna sommar skall var mer än vanligt njuta av att cykla till havet!! Det skall jag göra sedan också men då blir cykelturen över en mil lång, nu tar det bara några minuter.

Har börjat kolla på blocket efter möbler. Nu vet jag ju hur och vart jag kommer att bo och det blir lättare att planera det nya boendet.

Jag kommer att ha det väldigt knapert efter flytten. Väldigt knapert. Därför har jag och mannen kommit överens om att det är bra att köpa på sig möbler redan nu så inte allt kommer sedan. Därför skall jag idag åka och köpa en sänggavel som jag hittat på blocket. Precis en sådan jag vill ha, till ett bra pris!! Kul!

För även om detta är väldigt jobbigt och tungt så skall det bli lite kul att få inreda min lägenhet precis efter eget tycke och smak. Visst kommer inte ha råd med allt men på sikt så kommer den att se ut som jag vill! Inga kompromisser!!

Barnen skall själva få välja tapeter och färg till sina rum, de skall också få vara delaktiga i val av möbler till sina respektive rum. Det känns viktigt att de får vara med och bestämma så de kan känna sig hemma hos mig, deras mamma!

Barnen. De vet fortfarande ingenting, men ser på ena dottern att hon fattar att det är något på gång, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Hon testar mig väldigt mycket, påstår att jag inte vill ha henne. Att jag inte tycker om henne mm

Det är bara att lugnt förklara hur viktig hon är för mig och hur gränslöst jag älskar henne.

Men som sagt hon känner på sig att det är något, så ikväll skall vi sätta oss och berätta för barnen.

Just nu är jag lite spänd och orolig för hur de skall ta det.