Jag har många fina vänner och är väldigt tacksam för det!
Flera bor tyvärr för långt bort för att vi skall kunna träffas så ofta som man skulle vilja, men då är det ju tur att telefonen, datorn och såklart Internet är uppfunnet!!
Pratade med en kompis idag och berättade hur det låg till. Hon gjorde denna resa för ganska exakt tre år sedan så hon vet vad jag går igenom. Denna tjej är helt underbar! Tycker så mycket om henne. Hon är snygg, stark och driftig. Jobbar som chef och har massor av skinn på näsan. Något som jag själv saknar men som jag nu tänkte skaffa mig lite mer av J
Vi pratade en stund om hur det går och hur jag mår. Sedan sa hon bara ”-Tuss! Du måste förbättra din självkänsla. Du bara måste det!”
Har redan tänkt tanken själv. Jag vet att hon har rätt. Men att jag redan kommit till den insikten själv är väl ett steg i rätt riktning? Det är ett mål jag har. Att jag i min lägenhet skall hitta mig själv, lära mig att tycka om mig själv, ärligt!
Jag har efter många år av träning blivit lite av en mästare på att vara andra till lags. Har alltid varit livrädd för att såra någon eller trampa folk på tårna. Därför känner jag inte efter vad jag själv vill utan gör saker för att var till hjälp eller för att avlasta för andra.
Tex i min ungdom, när jag var 16 år satt jag barnvakt 3 av 4 helger! Visst tjänade jag pengar och ungarna var för det mesta jättegulliga och snälla, men otaliga är de kuligheter jag missade med mina vänner. Fester där han med stort H skulle vara. Dessa missade jag för att jag inte vågade tacka nej när föräldrar ringde och frågade om jag kunde vara barnvakt.
Sådär har det liksom fortsatt genom åren, även om det inte är barnvakt längre. Men jag kommer på mig att jag tackar ja eller erbjuder mig att göra saker som jag egentligen inte har tid/lust/ork med. Magen skriker nej, fast hjärnan försöker trösta magen med att säga ”-tänk vad glad den eller den blir nu”.
Nu är det dags för mig att lyssna mer på magen. Jag skall inte gå och bli en fullblodsegoist!! Men jag tror att för att bli genuint glad och lycklig skall jag göra mer för mig själv och min egen skull. Ge mig själv en högre status och inte alltid sätta mig själv längst ner.
Även om det just nu inte finns med på kartan att träffa någon ny man och släppa in denne i mitt liv, så skall man aldrig säga aldrig.
Om jag mot förmodan skulle känna mig redo för ett nytt förhållande så småning så skall det bli på andra premisser än vad mina tidigare förhållanden har varit.
Jag måste först bygga upp mig själv, känna mig stark och trygg i mig själv.
Kanske låter det egoistiskt men från och med nu är jag endast värd det bästa!
De veckorna barnen inte är hos mig skall jag inte sitta i soffan och känna mig ensam. Visst det kanske jag kommer att gör ibland. Men främst skall jag passa på att göra saker jag mår bra av! Hänga i stallet så mycket jag vill utan dåligt samvete, vara ute och gå, jogga och springa. (Vem vet jag kanske blir smal och snygg på köpet!) Träffa vänner och försöka må så bra jag bara kan!
Då tror jag också att barnen kommer att må bra hos mig. För jag tror att de kommer att må bra när de ser och känner att deras mamma gör det.
Rom byggdes ju inte (har jag hört) på en dag, så det kanske inte funkar sådär direkt på studs. Tror det kommer att bli lite jobbigt de första gångerna jag måste lämna dem ifrån mig, men jag skall verkligen jobba på att bygga upp mig själv. Skaffa mig den starka självkänsla jag aldrig haft och så snart det bara går. MÅ BRA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar