Är det inte typiskt, när man inte har tillgång till vare sig dator eller papper & penna så ploppar det upp bra bloggämnen i huvudet, massor av bra formuleringar och finurliga betraktelser.
Tänker självklart varje gång att detta skall jag komma ihåg, detta skall jag skriva ner!
Men icke, när jag väl sitter vid datorn är alla de bra och smarta tankarna borta!
Igår var en sådan dag, fast för ovanlighetens skull kom jag ihåg det på kvällen!! Med med det undantaget att jag mådde apa, hade ont i halsen och feber i kroppen så jag valde att krypa ner under täcket och kurera mig i stället.
Idag kan jag inte för mitt liv minnas vad det var jag ville skriva ner!!! Lite ödets ironi kan jag tycka.
Igår satt jag och mannen en stund för att prata ihop oss om bodelningen. Huset var enkelt där har vi den skriftliga värderingen från mäklaren. Bilen vet vi dels inte vad den kan tänkas vara värd, och vi vet inte om vi skall sälja den och när. Skall vi sälja den nu, behöver vi köpa en liten bil för jag kan inte vara utan bil så länge jag bor i kvar i huset och jobbar där jag jobbar. Bor på landet, jobbar på landet fast fem mil hemifrån. Krävs bil! Men jag behöver ingen stor kombi som drar en massa.
Skall vi sälja bilen i samband med min flytt är det ju onödigt att värdera den nu, bättre då att vänta och se vad vi faktiskt får för den.
Sedan var det hästen. Vi köpte henne i höstas så jag tyckte att jag köper ut honom på halva beloppet som vi gav för henne. Mannen började jiddra om sadlar och hennes tillbehör.
Då blev jag matt, ännu mattare än vad jag redan kände mig febrig och hängig som jag var.
Visst har det varit några utgifter med att köpa utrustning till henne, men det är ingen som höjer värdet på något sätt. Snarare är sannolikheten stor att det jag köpte den begagnade sadeln för kommer jag aldrig få för den vid en försäljning. Värdet minskar, det blir mer och mer slitage för varje vecka, månad och som går….
Då tänker jag att om vi skall dela upp allt sådant, så visst har vi värderat huset men tänk på allt som blir kvar i huset för att jag inte har någon nytta av det i min lägenhet. Tänker bla på gräsklippare, robotgräsklippare, våra nya fina utemöbler. Ja listan kan göras lång. Skall vi då inte dela upp allt sådant också? Det är ju liksom husets tillbehör.
Skulle jag nämna det skulle mannen återigen börja tjoa om att jag är girig och bara vill roffa åt mig så jag låter bli.
Ja ja sista ordet är inte sagt ännu. Bodelningen har bara börjat med förhoppningsvis gör juristen ett bra jobb och vi slipper en massa tjafs och hårda ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar