Helgen

I fredags berättade vi för barnen.

Den ena dottern reagerade väldigt konstigt. Hon blev glad, överlycklig!!

När jag försökte vara positiv och pedagogisk och berätta att de kommer att få varsitt rum hos mamma också, precis som de har nu så blev reaktionen ”YES!”

Och när jag sedan berättade att de skulle få åka buss till skolan var glädjen obeskrivlig.

Den andra dottern lyssnade på allt som sades sedan såg jag att hon blev väldigt spänd. När jag frågade hur det var med henne brast det!! Hon kröp upp i mitt knä och blev pussad och kramad och efter en stund lugnade hon sig. Den andra dottern försökte att också börja gråta men hon kunde inte dölja ett lyckligt leende.

Jag tänkte tyst för mig själv att hon har inte greppat vad det faktiskt  handlar och vad det innebär. Just nu ser hon det som en kul grej.

Jag och min man förklarade för barnen att det är ok att vara ledsen och det är ok att vara glad och förväntansfull. Man kommer att känna alla känslorna.

När jag sedan berättade att vi skulle måla och tapetsera om i min lägenhet lyste den ledsna dottern upp och frågade om hon fick vara med och måla.

Vi satt och pratade en lång stund och det kändes bra.

För mig är det en lättnad att de nu vet, att slippa smyga och hålla dem bakom ryggen. Nu kan vi prata mer öppet om det hemma och det tror jag är bra.

Även om det fortfarande är långtid kvar innan jag faktiskt flyttar så får de också tid att vänja sig vid tanken och hinner känna massor av olika känslor som jag själv har gjort och fortfarande gör.

Lördagen kom och på morgonen frågade jag barnen var för sig hur de mådde och hur de kände idag. Båda svarade att de mådde bra och tyckte att det skulle bli kul och spännande att få en bostad till.

Igår brast det för dottern som var så glad i fredags. Hon grät och grät och grät och hon kunde inte sätta fingret på varför. Det kunde jag…..

Jag frågade om hon ville åka och titta utanför lägenheten och det ville hon. Den andra dottern ville inte följa med utan leka med kompis istället.

Vi åkte dit och stannade och tittade på lekplatsen, bakom huset finns en bergsknalle med träd och buskar och vi kom fram till att där kunde vi ju ha picknick. Efteråt såg hon ut att vara mer tillfreds och det sa hon också att hon var. Tror det hjälpte henne att se vart det var. Älskade barn!!

Det är inte jag som vill skiljas, och att mannen driver igenom detta och utsätter mig för allt vad detta innebär det kan jag ta! Men att vända upp och ner på barnens värld och se dem må så dåligt, det har jag väldigt svårt för!!