Tittar in för att ge ifrån mig ett litet livstecken. Ser att det var ett tag sedan jag var här inne senast.
Den nästan dödligt allvarliga förkylningen, helt i nivå med en manlig, har gett med sig. Den var seg, väldigt seg men jag är segare och vann :)
Annars då?
Jo, som sagt jag lever. Ramlade ner i ett svart hål men håller på att kravla mig upp.
Skall hämta hem mina älskade barn idag, deras pappa åkte iväg på jobb utrikes igen, så nu får jag ha dem i två veckor! Det känns väldigt bra. De mörka hålen hoppar inte över mig på samma sätt när jag har barnen omkring mig.
Tuss
Dom mörka hålen är jobbiga men man lär sig att bygga stadiga pinnar i botten så att man kan klättra upp igen när man har ramlat i.. Det är så finurligt att man ramlar inte hela vägen ner igen utan fastnar på de stadigaste pinnarna där nere och bygger sig hela tiden uppåt.. Det tar tid att bygga pinnar till sina svarta hål men det är värt mödan och tillslut har man pinnar smidda i titan och det svarta hålet får en lampa.. :D
SvaraRaderaJag hoppas att du förstår vad jag menar..
Bygg vidare på dina pinnar och bli inte rädd när det svarta hålet ropar på dig.. Det finns där för att du ska lära dig en massa bra saker och du är absolut på rätt väg..
Ta hand om dig nu i massor..
Kram från Mingla