måndag 8 juli 2013

Jomen så att....det är fint med mig!

Det har verkligen varit en toppen helg! Den bästa på länge.
Men idag är det måndag och det med besked!!

Det är lite för mycket just nu. Försöker tänka att man blir stärkt av motgångar, och att man inte får mer än man klarar av. Men nu känner jag att jag börjar nå min gräns. Snart knäcks jag och går av på mitten.
Denna dag har inte varit kul!

Jag längtar så det värker i kroppen efter barnen. Längtar efter en annan också, fast det är en annan historia..

I morse ringde en man. Bad om ursäkt för att han hade råkat köra emot min bil....  Kört emot?? Med en pansarvagn då eller??

*suck* det blev till att sitta i telefonkö till försäkringsbolag och verkstad.
Sedan kom ett mail med en liten nätt faktura på 2500 kr. En räkning jag inte alls väntat mig nu!! Jaha tack för den!
Härligt att jag har ca 250 kr på mitt konto, som skall räcka hela månaden! Yes, tjejen är stenrik!
Men om man bortser från att jag är luspank, hästen är sjuk, katten ûber jobbig, bilen trasig och att jag längtar efter barn samt hjärtesorg så är det bara fint med mig!!

2 kommentarer:

  1. Men oj så glad jag blev när jag hittade din blogg inatt. Har sträckläst den. Jag går igenom samma resa som du gjorde för ett år sedan.
    Min man sen 15 år tillbaka släppte bomben på midsommarhelgen. Han ville skiljas. Med någon futtig formulering om att han inte var nöjd och att han inte vill "vakna" upp när han är 65 och tänka att han slängde bort sitt liv.
    Herregud vilken kaos jag går igenom just nu. Precis som du skrev om ert förhållande i ett tidigare inlägg så har vårt äktenskap varit upp och ner men så är det väl för alla?
    Jag vet inte hur det ska sluta det här eller hur jag ska ta mig igenom detta. Men att hitta din blogg gav mig väldigt mycket tröst och igenkänning.

    Det är härligt att se att du kommit vidare. Det inger mig hopp trots att jag har svårt att tro på det just nu.

    Tack igen.
    Kram på dig!

    /Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anne,
      Vad himla trist att höra att ni genomgår samma "resa".
      Nu känner inte jag dig alls, något jag lärt mig är att alla reagerar olika, men jag vet vilken stress och panik det är när hela ens tillvaro, ens fasta punkt ställs på ända!
      Det glädjer mig att min blogg har kunnat vara ett litet stöd för dig.
      Om du vill får du gärna kontakta mig på tussentuss@hotmail.com

      Kram

      Radera