Lång tid

I det stora mår jag bra. Väldigt mycket bättre än jag för ett år sedan trodde varit möjligt.

Jag är mamma varannan vecka, varannan vecka är jag Tuss.

Visst är det ibland tufft, men tycker att jag hittat en balans som funkar för mig.

För ett år sedan såg jag det som omöjligt att jag skulle gå på dejt och träffa någon. Tänkte att det omöjligt skulle finnas någon som skulle vilja träffa mig.

Nu har jag till min förvåning insett att jag hade fel!

Men igår revs mitt hjärta ur kroppen på mig!!

Innan skilsmässan hade jag aldrig varit utan mina barn mer än två dagar i sträck.

Nu har jag fått vänja mig vid att vara ifrån dem en hel vecka i taget.

Så kom deras pappa och hämtade dem igår. Två dagar tidigare än vanligt. De skall på semester.

Så klart jättekul för barnen att komma iväg, flyga, se ett annat land, bada och sola och allt det där.

Barnen pussade och kramade min hejdå, och medans deras far tog deras saker studsade de ner för trapporna, vinkade och sa glatt ”hejdå mamma vi ses om tre veckor”

Tre veckor!! Hur skall jag klara det?? Det är ju förfärligt länge!!

Nu skall de tack och lov inte vara utomlands hela den tiden så jag hoppas kunna snika åt mig en stund/någon dag mitt i ändå. Men hjälp vad det värkte i hjärtat när de lämnade, mina fina prinsessor!!

Jag kommer att längta ihjäl mig!