Bra samtal

God morgon!
En liten snabb uppdatering innan dagen drar igång på allvar :)

Mannen och jag har suttit i lugn och ro och ätit frukost ihop. För första gången på länge (känns det iaf som) har vi kunnat prata och resonera utan sura miner eller höjda röster. Mannen till och med försökte förstå min sida av saken.
Det känns så skönt!!

På onsdag skall vi träffa juristen som sitter och jobbar på våran bodelning.

Vi har en gammal revers där jag är skyldig mannen 125 000kr från när jag köpte in mig i tomten innan vi byggde huset. Det känns ju lite surt nu, men ändå bra att vi fixade sådant redan då så vi inte behöver ta det nu är det är lättare till bråk.

Vi var inte gifta när reversen skrevs, nu sa juristen att om vi inte har skrivit äktenskapsförord på reversen så skall jag bara betala halva summan!! Låter ju helt tokigt, men rent juridiskt är det tydligen så.
Mannen sa att där får mitt samvetet styra....

Jag är inte ute efter att skinna honom, jag sa att vi kan väl prata igenom allt med juristen när vi ser hur bodelningen ser ut.

Vi har kunnat prata om uppdelning av prylar och möbler, semester planer och drömmar & önskemål och hur vi praktiskt skall lösa det med barnen.

Som sagt det känns riktigt bra!
Hoppas på fler sådan bra och givande samtal. För även om vi nu går skilda vägar kommer vi alltid ha barnen gemensamt, sedan barnbarn..... :€

I gott sällskap??

I alla fall inte ensam!

Det är helt klart inte bara jag som ligger i skilsmässa detta år, 2012.

Nu vet ju inte jag vem i deras förhållande det var som fattade beslutet och vad anledningen till det var. Gissar på att det kanske inte var en förtidig 40-års kris bland alla männen då några redan passerat det, men kanske kan det komma i efterskott också??

Min skilsmässa är inte hemlig längre, men jag har inte basunerat ut det på facebook och varken Aftonbladet, BBC eller CNN har snappat upp denna nyhet ännu.

Tack o lov!!

Hoppas det dröjer att tag till. För barnens skull om inte annat! :) 

 I mars fick vi veta att Fredrik och Filippa Reinfeldt går isär.

I maj gick detta fina par och ansökte om skilsmässa efter 14 år vilket måste vara något av ett rekord i deras bransch.

         Lena PH och Per Holknekts äktenskap är också i kras.

 Anders Ekborg och Lia Boysen

  Så nu även TomKat!

Självklart är det jättetråkigt med alla äktenskap som inte håller, inte minst med tanke på barnen som abslout inte valt förändringen!



Men kan ändå inte låta bli att tycka att det är (även om det är fult att erkänna) lite lite skönt att man inte är själv.

Kan liksom säga att "jag gör en Reinfeldt"

Samtidigt konstaterar jag att vi är många snygga nyblivna singel tjejer!! :)

Ge mig styrka

Mannen överträffar sig själv, i idioti!!

Jag har nu köpt en hel del till mitt nya boende.
Soffa, soffbord, sänggavel, madrasser, köksbord med fyra stolar, skrivbord, tre bokhyllor (två till barnens rum), två mattor och tre lampor samt lite glas och dyl. Totalt har jag inte handlat för 12 000 kr! Det tycker jag är ganska bra jobbat.

Idag på väg hem från jobbet skulle jag köpa tre tavlor jag hittat på en loppis på Facebook. Tre tavlor för 100 kr. När jag är nästan framme ringer mannen och frågar vart jag är.
Svarar att jag skall svänga förbi och köpa tre tavlor på väg hem. Han börjar ifråga sätta detta köp. Vi har ju tavlor, kan du inte ta med av dem vi har!

Jo det hade jag ju också tänkt att göra men dessa skulle passa så himla bra i mitt sovrum. Han blir knäpp och häver ur sig att jag skall tänka på att vi minsann fortfarande har gemensam ekonomi!!

Japp det kommer från mannen som hastigt och lustigt drog till Ukraina i fyra dagar.
Som denna vecka köpt en ny skrivare till datorn och en IPad!!

Jag köpte tre tavlor för 100 kr!!!

Satan i gatan vad matt jag blir!!
Ingen ide att ens nämna att jag även köpte dessa för 30 kr idag :)

Ingen ide att ångra sig, men gör det nog ändå

Detta är verkligen tålamodsprövande. All denna väntan.

Har inte hört av varken säljaren eller mäklaren för att få klarhet i när inflyttningen kan bli. En vecka hit eller dit gör väl ingen större skillnad, men jag vill flytta NU!! Otålig som en treåring!!

Inte för att det är kris hemma, det är ganska lugnt för tillfället. Utan för att jag vill börja spackla, måla och tapetsera nu!! Åh jag önskar att jag kunde lägga upp bilderna i mitt huvud över hur fint det kommet att bli! :)

Pratade med min kontaktperson på banken idag. Jag ringde henne efter intervjun i torsdags för att kolla med henne hur hon ser på lönesänkningen kontra kortare resväg. Då fick jag inte tag på henne och en stel röstbrevlåderöst berättade att hon inte skulle vara tillbaka förrän på tisdag (igår).
Idag ringde hon och vi bokade en tid för att gå igenom allt och skriva de sista papperna innan inflyttning. Berättade att jag varit på anställningsintervju och att de erbjöd en lön som var si och så mycket lägre än vad jag redan har.
Till saken hör att banken tidigare sagt att jag helst bör höja min inkomst med ca 3000 kr för att de skall anse att jag klara mig. Det vet jag att jag gör!!
Iaf så berättade jag att jobbet låg på gångavstånd från min blivande bostad och undrade vad som skulle vara bäst för mig. Lägre lön eller längre resväg?
Hon svarade att den lägre lönen skulle gynna mig mest!!

Gissa vem som ångrar sig lite nu?? Varför tackade jag nej till jobbet?? Gaahh

Men jag tror att allt sker av en anledning. Det var väl inte meningen att jag skulle jobba där. Ingen ide att gräma sig tycker jag.

En kompis som jag trodde stod mig nära gjorde mig så himla ledsen och arg idag. Det blev med ens väldigt tydligt att det inte är en vän till mig. Smärtsamt men sant!

Lika bra att rensa ut henne nu så tar jag bara med mig saker, möbler och vänner jag tycker om för att skapa trivsel och harmoni på mitt nya ställe. :D

Trisss

SNYGG SEXIG STYGG

mitt nya jag :)

Glad

Jag kan inte sätta fingret riktigt på varför, inget är klart och bestämt, väntan fortsätter, men jag känner mig så glad!!

Helt ärligt, måste man alltid hitta orsaken till glädje?? Nä, jag tycker inte det utan fortsätter bara att vara GLAD!

Solen skiner! Bara en sådan sak får ju smilbanden att dra sig mot öronen! Haha

Jag känner på mig att allt kommer att bli bra och lösa sig på bästa sätt. Så jag tar och njuter av den känslan just nu!

I väntans tider

Igår mailade jag till dem som intervjuade mig i torsdags. De erbjöd mig jobbet men jag tackade nej för att lönen var för låg, och jag har ingen möjlighet att gå ner i lön.

Jag skrev ihop ett litet brev där jag formulerade mig sakligt men vänligt. Förklarade att jag fortfarande var intresserad av tjänsten men inte kan ta det med den lönen. Det handlar inte om någon fantasi summa. De erbjuder 2000kr mindre än vad jag har idag. De kunde tänka sig att ge mig 500 kr till, vilket fortfarande är 1500kr mindre än vad jag nu har.

Till saken hör att jag redan har en ganska låg lön, jobbar på ett bemanningsföretag som också skall tjäna på att hyra ut mig. Flera kollegor som har slutat har fått ganska stora löneförhöjningar när det fått jobb utan bemanningsföretaget. Så jag anser inte att jag skriker efter mycket.

Fick inget svar på att de mottagit mitt mail igår. Får se om de hör av sig igen.

Jag skickade även ett mail till säljarna av min lägenhet. De hade tidigare frågat om jag ville behålla några hyllor och möbler samt en takfläkt som de önskade lämna kvar. Så jag svarade dem igår. Passade även på att fråga om det fanns någon möjlighet att få tillträde lite tidigare.

Fick svar nästan genast att de skall åka tidigare än först planerat. De skall flytta utomlands. Så jag kan få lägenheten en vecka tidigare!! Hon skrev att de åker redan den 13/8 så jag kunde få lägenheten en vecka tidigare. Men på kontraktet står det att jag skall överta lägenheten den 15/8. Undrar om hon har missuppfattat datumen eller om de skall bo någon annanstans sista veckan??

Hon skulle kontakta mäklaren så det blir rätt i alla papper mm och då lär det väl visa sig om jag får tillträde två dagar tidigare eller mer. Hoppas hoppas!!

Den som lever får se. Just nu känns det som att jag bara går och väntar!!

Vill börja packa men det är fortfarande lite förtidigt. Blir bara bökigt att ha en massa flyttkartonger stående och så kanske jag måste packa upp något jag kommer på att jag behöver igen….

Men jag funderar på att börja göra ett ryck i garaget, tänkte jag kunde börja dela upp julpynt och sådana saker som inte kommer att användas innan augusti. :)

                                                    Lånad bild

En svart liten pärla

I lördags flyttade en liten svart pärla in på vår garageuppfart.

Visst den är betydligt mindre än den stora grå som flyttade i fredags. Den är inte lika stabil och säker och standarden går inte att jämför.
Men vet ni vad. Jag gillar den och är riktigt glad i bilen!!

Tänker att det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Men nu blev det så och det blev bra det med!!

En liten summering av dagen

Midsommarafton

Dagen har gått bra och har till och med varit trevlig!
Mannens bror med familj kom till oss och vi åt sill lunch och sedan åkte mannen hans bror och barnen till midsommarfirandet för en sväng runt stången. Regnet stod som spön i backen så jag valde att stanna hemma och röja upp i köket. Svägerskan mådde inte bra så hon passade på att lägga sig en stund.

När män och barn var tillbaka tändes grillen och vi grillade lax. Sedan åt vi lax, kräftor och räkor tills det kom ut ur öronen på oss alla!
Som om vi inte var tillräckligt mätta proppade vi i oss jordgubbar med glass och chokladsås med!


På förmiddagen kände jag mig väldigt ledsen och nedstämd. Kunde inte sluta påminna mig om att detta är sista midsommaren som vi firar som en hel familj. Gick runt och funderade på om jag eller mannen skulle få fira med barnen nästa år. Detta gjorde mig lättretlig och nedstämd. Mannen kom fram till mig och frågade viskande om jag var arg. Nä, arg var jag inte. Bara ledsen.
Men sedan lyckades jag släppa de dystra tankarna och dagen blev som sagt trots allt trevlig!

Tänkte gå över till några vänner nu när gästerna gått. Men mannen hade större behov av att komma ut så han gick istället.
Det gör faktiskt inget. Tror jag skall krypa ner under täcket, kram kudden och lyssna på en ljudbok istället.
God afton!

Jag kommer bli sjukt vältränad!

Jag har de senaste fyra åren kört runt i en stor kombibil. Det känns inte längre så nödvändigt när man inte längre måste packa in dubbelbarnvagn ihop med matkassar och dyl.

Visst är den bra at ha när vi bilar upp till fjällen, men det är en vecka om året. Så vi har en tid pratat om att sälja den och skaffa en mindre bil.

I och med skilsmässan finns det ingen anledning att ha den kvar. Om jag över huvudtaget har råd att ha bil så är det iaf inte en stor familjebil.

Vi har dock inte varit helt överens om när bilen skall säljas. Nu när den är nyservad och besiktigad utan anmärkning eller vänta till augusti när jag har flyttat och kanske inte behöver något fordon?

Mannen satte ut en annons med motivationen att det kanske tar tid att få den såld.

Sagt och gjort annonsen har legat ute en vecka, några har ringt men ingen har visat tillräkligt med intresse för att komma och titta på den.

Tills i går.

Igår kom det en något udda figur och tittade på bilen. Han inte bara såg lite udda ut, han kom i en limousin!! Ja han hade ingen chaufför utan körde själv.

Han tittade på bilen och sedan åkte han och mannen iväg för att provköra. De var borta lääääänge. Funderade på om jag skulle bli orolig, hade mannen blivit kidnappad?? Skulle det ringa någon och begära lösensumma??  

Nä de kom tillbaka.

Mannen har i flera år skällt på mig att jag inte håller bilen i tillräckligt fint skick. Att jag låter bilen förfalla och bli så sunkig att han skäms.

När han lade ut annonsen på blocket så sa han att om någon skulle vara intresserad av bilen måste vi lämna in den på en recond (rengöring av insidan) för i det här skicket gick det inte att sälja bilen!!

När den udda figuren och mannen kom tillbaka från provturen gick den udda figuren runt bilen och mer eller mindre hoppade jämn fota samtidigt som han tjöt:

-Åh den är så fin, åh den är så fin och så himla välskött!!

Han berättade att han varit och tittat på många bilar men ingen hade varit i närheten av ett så bra skick som vår!!

Jag förklarade att jag dammsugit ur den men att jag brukade ha barnen i bilen (nämde inte att vi dessutom brukar ha ridkläder på oss alla tre) som hjälper till att dra in grus och sand.

Han menade på att vissa lyckades få in hela åkrar i sina bilar! Han var en ganska kul typ! J

Han och mannen pratade pris och sedan åkte han hem för att fundera.

I morse 06.30 (midsommarafton) ringde han och sa att han köper bilen!

I förmiddags var han här och betalade och hämtade den.

Nu funderar jag lite smått på hur jag skall ta mig till jobbet på måndag. Med buss tar det 80 minuter en väg. Det är tur och retur 10 mil. Cykla??

Jo men om jag tar och cyklar 10 mil per dag och då 50 mil per vecka. Då kommer jag bli sjukt vältränad!! J

Vätternrundan skulle bli rena barnleken!! De andra skulle knappt hinna komma upp och börja trampa förrän jag var i mål.

Ju mer jag tänker på det ju bättre låter det.

Eller så åker jag i morgon och tittar på någon liten bensinsnål bil…..

Betänketid

Jag hade börjat misströsta! Det hade gått tolv dagar sedan anställningsintervjun och jag hade inte hört ett ljud. Så jag insåg att det inte hade gått vägen och funderade på vad som gått fel. Gick igenom i stort sett hela intervjun ord för ord i huvudet. VAD kan jag har sagt för fel? Vilket intryck kunde jag har gjort?? För mesig? För dominant?

Men så i tisdags eftermiddag ringde de och ville träffa mig för en andra intervju!! Hurra jag var inte stekt!!

Idag var det då dags. Efter lite klädångest gjorde jag mig fin och åkte in. Denna gång var det den högsta chefen som skulle ta emot mig!

Intervjun gick bra.

Hon som intervjuade min första gången var också med.

Efter en stund frågade den högsta chefen hur intresserad jag var av jobbet/hur gärna ville jag ha det?

Tja, vad svarar man??

Jag sa att jobbet verkar väldigt kul och intressant.

Han undrade om jag ville skriva papperna direkt!!! Eeeh, ja om vi kommer överens om lön och förmåner fick jag fram.

Då fick hon som redan intervjuat mig det att låta som att vi redan pratat lön, vilket vi inte hade gjort! Det var en lön flera tusenlappar under det jag har idag! Sedan rabblade de förmåner!

Friskvårds timme och friskvårdsbidrag. Divs. rabatter på olika kurser samt 36 dagars semester.

Jag sa som det var. Den lönen kan jag inte acceptera. Då frågade de vad jag har idag och de konstaterade att den kunde de inte erbjuda. Chefen höjde lönen med 500 kr och rabblade igen alla förmåner.

Jag svarade att förmåner är jättebra med de betalar inte min hyra! Båda tittade på mig och blev nog lite ställda. Chefen mumlade lite om att så kunde jag ju också se det.

Vi kom fram till att vi inte kunde enas om lönen och jag fick tacka för mig!

Gissa om det kändes snopet!! Det är ett bra jobb! Och jag ville gärna ha det men jag KAN INTE gå ner i lön! Jag har ingen fantasi lön nu. Jag jobbar dessutom för ett bemanningsföretag. Att jag snart är ensamstående tvåbarns mor om så bara varannanvecka gör att jag behöver få in alla kronor jag kan!

Döm om min förvåning när chefen ändå ber mig att fundera på saken tills på måndag! Jag sa att vi kan ju funderar alla tre…

Jag skall ringa på måndag men kan de inte göra något åt lönen så måste jag tacka nej igen!

  

Smittsam??

För ett tag sedan pratade jag med en ytligt bekant. Jag berättade att vi skulle skiljas och lite om hur och varför typ.
Då säger hon att man skall vara extra försiktig när något par i ens bekantskap skiljer sig för det "smittar" ofta av sig och drar fler familjer med sig.
Nu tror jag ju såklart inte på fullaste allvar att det smittar!!!
Men visst var det så att mannens nära kompis skulle skilja sig (visste jag inte om då) då de drog på skidsemester ihop i mars. (Det är för övrigt samma kompis som fick ner mannen till Ukraina med några timmars varsel!)

Väl hemma från skidsemestern var mannen som förbytt och det tog några veckor innan har fick klämt ur sig att han inte ville leva ihop med mig mer. I samma veva råkar han försäga sig och berättar att kompisen redan ligger i skilsmässa och letar bostad för fullt (men det var fortfarande hemligt då deras barn ännu inte visste någonting) och hur de har tänkt lösa det med barnen och bodelning mm. Mannen försökte till och med köra samma koncept, men jag gick inte med på det.
Nu är ju inte mannen något mähä som inte kan tänka själv eller fatta egna beslut, men nog tror jag att han har blivit "inspirerad" av kompisen.
Det var även i kompisens fall han som ville gå isär, och jag kan riktigt se framför mig hur de satt där i alperna och smed planer på hur de skulle vara barnfria samma helger och hur de då kunde gå på krogen eller spela biljard eller dyl ihop. Helt utan fruarnas gnäll och sura miner! :)

Båda är egna företagare och tjänar ganska bra så jag kan riktigt höra hur de satt där och stärkte sig och kom fram till att de skulle ha det så mycket bättre själva på egenhand!

Jag tror inte att skilsmässor smittar men jag tror att de kan påverka andra till att fundera på om gräset möjligen är grönare på andra sidan.
Om gräset nu är det återstår att se! Bonden saknar oftast inte kon förrän båset är tomt! :)

Strategi??

Vecka 24 var inte min vecka!

Den sämsta veckan på länge tycker jag!! Några motgångar i varierande storlek varje dag! Med en släng magsjuka som "grädde på moset" mumma :)

Men nu är det en ny vecka och nu blir det bättre!!

Mannen har tyvärr gått och blivit smått galen. Inte nog med att han lämnar mig och barnen i sticket och bara drar iväg på en liten semestertripp, men några timmars varsel.

Han kommer sedan hem och är otrevlig mot både mig och barnen! Han finslipar på sin nya karaktär som fullblodsegoist, genom att inte göra något annat än just det han känner för.

Först var barnen ledsna för att de längtade efter pappan som bara stack iväg, sedan är de ledsna för att han skäller, ignorerar dem eller säger dumma plumpa saker till dem!! Så trött jag blir!! 

Vet inte om det är en strategi han har tänkt ut för att det skall bli lättare för mig att flytta, om så är fallet kan jag medela att den funkar utmärkt!!! Jag vill flytta nu!!! Men jag kan just nu inte tänka mig att lämna mina barn i hans vård mer än fem minuter åt gången!! 

Han mår nog inte så bra när han är sådan här, men det är svårt för barnen att förstå!

Min pappa var och hälsade på oss i lördags. Honom blir jag tyvärr också väldigt trött på!! Inget jag någonsin gör är någonsin bra.

Under hans besök frågade han flera gånger vad orsaken till skilsmässan egentligen är. Har jag gjort något/vad har jag gjort!

Sedan var det fel att jag redan köpt möbler, jag borde flytta in först och se på plats vad jag behöver. Försökte förklara att jag inte har råd att köpa allt på en och samma gång.

Förklarade att om jag köper de billigaste sängarna till mig och barnen på Ikea (resårmadrass och bäddmadrass) så kostar det 11 000 kr!! Det tycket han lät billigt! Visst men jag har ju inte de pengarna!!

Försökte förklara hur tufft det kommer at bli att bo själv med min kassa lön. Att jag inte kommer att ha råd med bil, som jag i och för sig behöver för att ta mig till jobbet.

Jag frågade helt fräckt om han kunde tänka sig att hjälpa mig med att ta ett lån på 100-200 000 kr för att jag skall klara en viss lånegräns. Jag sa som det var att mamma kan tyvärr inte hjälpa mig då hon själv sitter med hus lån. Han svarade att han förvisso inte har några lån, men han var inte så sugen på att skaffa sig lån. Ok, svarade jag nu har jag iaf frågat.

Han satt istället och pratade om hur svårt det var att hitta en bra resa i januari när han fyller år. Går säkert på 100 000 kr om han skall bjuda med mig och hans sambos barn…..

Jag sa att jag och barnen behöver inte åka med. En solsemester låter trevligt men vi har annat vi behöver mer.

Vi var inte på samma nivå kände jag. Vi är sällan det……

Tur att jag har trevliga manliga kollegor, annars befarar jag att jag skulle utveckla en svår form av mansallergi efter den gångna veckan.

Satmara med dåligt samvete

I fredags kom jag och barnen till slut iväg till Ikea. Vad matt man blir efter magsjuka!! Fick ladda hela förmiddagen för att orka!

På vägen dit stannade vi till på röda korset. Där hittade jag jättefina glas! 6 vanliga dricksglas för 30 kr och 4 st likör/punshglas för 20 kr, älskar gamla fina glas så jag blev jätteglad för dessa!!

Väl på Ikea började vi med att äta lunch sedan fick barnen leka i lekrummet en stund medans jag gick runt och tittade och planerade vad jag behövde samt önskade mig.

Hittade sådant jag behövde så som kastruller och annat småplock. I och med att jag bestämt mig för att stå mig själv närmast så valde jag inte de billigaste kastrullpaketet som fanns. Det fanns ett för 499 men det var inte lika fint som det för 995 kr så jag slog till på det dyrare! Köpte några kastruller till samt grytunderlägg mm

Sedan blev det några fina ljusstakar för 49 kr st (köpte 2st).

Sedan plockade jag på mig lite andra saker, faktum var att jag fick ner så mycket i min kasse att pengarna inte räckte!!! Fick lägga tillbaka några saker. Så någon parfym räckte inte pengarna till.

Sedan slog det dåliga samvetet igång!!! Jag kände mig så nedrig som spenderat pengar på så onödiga prylar som grytunderlägg och ljusstakar!!!

Hela lördagen gick jag runt och kände mig dum och girig. Så mycket för mina satmara fasoner!!

Men på söndagen kom mannen hem på ett uruselt humör och jag kan säga att han har spenderat betydligt mer pengar i Ukraina på hotell, restaurangbesök, öl och f-n vet!!

Så jag beslöt mig för att jag minsann var värd det jag köpt!

Mannen blev lite förvånad att mina pengar redan var slut, men jag sa att jag spenderat dem på Ikea och att jag köpt kastruller och sådant jag behövde, samt att jag köpt glas på röda korset!

Han vet att jag inte brukar köpa en massa onödiga prylar så han tyckte till och med att det lät både rimligt och logiskt!! Någon som har dåligt samvete?? J

strax tillbaka!

Det är tungt nu.

Har massor jag vill och behöver skriva av mig men jag orkar inte!

Känner mig arg, ledsen och TRÖTT, kan inte samla tankarna så det blir vettiga meningar.

Koncentrationen är obefintlig.

Åter kommer så snart jag kan!

En satmaras bekännelse

Är fortfarande lite sur över mannens plötsliga resa. Att han bara lämnade mig och barnen så där oavsett om det gick bra eller ej.

Innan han åkte bad jag honom att sätta in pengar på mitt konto så jag iaf kunde köpa mat när han var borta, för uppenbarligen hade han pengar i och med att han kunde resa.

Han kontrade med att vi hade mat hemma mm

Men han satte in pengar åt mig.

Igår såg jag att jag hade några kronor mer än jag trodde på mitt konto, så med mannens pengar klarar jag mig bra dessa dagar! Då vaknade satmaran i mig!!

Funderar på att åka till Ikea och köpa saker jag behöver till lägenheten. Bla behöver jag kastruller. Min nya spis är en induktionshäll och våra kastruller fungerar inte på en sådan, så nya behöver jag ha. Men jag tänkte passa på att köpa några små prylar som inte är direkt livsnödvändiga men som jag skulle vilja ha. Kanske åker de ner i vagnen också??

Jag är ingen shoppaholic. Är egentligen värdelös på shopping för jag gillar inte att gå i affärer. Därför brukar jag inte sätta sprätt på pengarna, trots detta brukar mannen säga till mg att hålla i plånboken något jag aldrig fattat varför han alltid gör och som retar mig lite.

Det sa han inte innan han åkte………… kanske jag råkar gå förbi ett parfymeri och köper den parfym jag så länge har velat ha, fast aldrig unnat mig. Jag banne mig och jag inte är värd det nu!!

Det kommer att bli toppen i slutändan!

Idag är jag hemma sjuk. Magsjuk! Blääää
Vaknade inatt och hade så ont i magen. Tänkte att det var blodsockret som var för lågt, att jag slarvade med maten igår. Men strax stod det klart att kroppen inte ville ha någonting!!
Den sa ifrån och det var ingen ide att ta sig tillbaka till sovrummet (vägg. Iväg) utan jag sov på badrumsgolvet mellan attackerna.
Ett tag funderade jag på om min lilla kollaps igår fick magen att säcka ihop och tacka för sig. Kunde det vara så?? Visst var jag jätte ledsen, arg och orolig. Men ändå, värre har jag väl varit med om kan jag tycka.
Hur som jag blev hemma idag och har sovit i stort sett hela dan. Något säger mig att jag behövde det.
Nu börjar ena dottern antyda att hon känner sig konstig i magen.... Kanske inte var mitt bryt i går som orsakade det hela!
De stunder jag varit vaken har jag planerat och möblerat i min lägenhet (mentalt). Det ställde verkligen till det för mig när den nu var lite mindre än jag mindes det. Funderar och funderar på hur jag skall få ihop det så fint och praktiskt som möjligt! Vilka färgen och tapeter jag vill ha i rummen. Det kommer att bli toppen i slutändan!! :)

Knäckt idag

Med risk för att överdriva och verka patetisk, men idag ramlade jag ner i ett djupt svart hål!

Vet inte riktigt vad som utlöste det hela men en kvalificerad gissning är nog att besöket i lägenheten satte igång någonting. Drömde konstiga drömmar i natt om lägenheten och konstiga möbler!!
Sedan var det skolavslutning idag bara att höra"den blomstertid nu kommer..." får mig tårögd att sedan sitta där i klassrummet och fika med alla lyckliga familjer gjorde nog sitt till det med. När mannen mitt under skolavslutningen säger att har fått biljett till matchen England - Sverige och därför drar till Ukraina i kväll blev det för mycket!!
Fördämningen brast!!
Hade tänkt att göra något kul med barnen idag men det gick inte. Jag har istället suttit i sovrummet och gråtit floder!
Tillslut sinade tårarna och jag samlade upp resterna av mig själv, ropade in barnen som var ute och lekte, för att äta jordgubbar med glass!!
Nu känns det lite bättre!

Känner mig egoistiskt som blev så arg och besviken över mannens plötsliga resa till Ukraina. På fredag är fritids stängt och han skulle vara hemma med dem. Tror det är första gången han skulle ta ledigt när vi inte har någon barnomsorg, och så åker han iväg istället!! Ok om han var en stor fotbolls fantast, men det är han inte. Tror inte ens han kan offside regeln!!
Hans resa ställde till det för mig, men återigen är jag det egoistiska och missunnsamma. Thats me!! :)

Den hade krympt!

Var med barnen och tittade på lägenheten som jag skall flytta till i slutet på sommaren.

Har inte sett den sedan visningen, men har bilderna som låg ute på hemnet när den fortfarande var till salu.

Jag var lite spänd om nervös. Tänk om jag skulle bli jättebesviken. Tänk om jag ångrade mig och inte alls kund tänka mig att bo där??

Nu blev det tack o lov inte så. Jag gillar lägenheten. Gillar känslan i den. Med färg och nya tapeter kommer det bli jättebra.

Men bilderna från mäklaren är tagna med vidvinkel lins så det blir lite väl rymligt mot vad det är i verkligheten.

Den hade krympt!! J Alla rum var mycket mindre än vad jag mindes!!

Här gäller det att tänka om!!!

Hallen går inte alls att möblera som jag tänkt mig, den går ju inte att möblera alls!! Hm får klura på det där.

Tur att jag inte redan gått och köpt bänken och skohyllan som jag hade tänkt att ha i hallen.

Mitt sovrum som jag tyckte var stort och rymligt på visningen, och som ser väldigt stort ut på bilden kommer inte alls bli svårt att fylla upp! J En säng och en fåtölj samt en byrå kommer att bli lagom. Behöver inte bekymra mig för att det skulle se tomt ut.

Jag tror att jag inte skall köpa mer möbler, (möjligen skrivbord och bokhylla samt sängar till barnen), utan flytta in med det jag har och sedan känna efter vad som behövs var. Helt enkelt flytta in och långsamt bo in mig!

Inre kaos

Oh shit!

Idag är det ett inre kaos!

Tycker det kunde räcka med att det är tisdagsmorgon och jag är aptrött!!

Men tydligen inte. Motgångarna duggar tätt just nu. Gaaahhh.

Inga stora grejor, inte alls men jäklar vad de får mig ur balans!

Skulle helst vilja sätta mig och grina. Ännu hellre åka hem och krypa ner i sängen och grina.

Måtte det vända snabbt eller dagen ta slut!!

Efter regn kommer solsken brukar det heta och jag skulle uppskatta om solen, både ute och inne, kunde tänka sig att titta fram nu! J

Jag löser det med tapeter och färg!

I morgon skall jag och barnen till lägenheten och titta.

Vi har varit utanför och spanat in gården och pekat ut fönstren, men nu skall vi få komma in och se.

Mest för att barnen skall få en uppfattning och se vart det är vi skall bo, men jag kommer också att gå och titta lite extra på väggar och renoverings behov. Hur och vart uttagen sitter, titta på olika alternativ att möblera mm

Jag har ju bara sett lägenheten en gång, och även om jag försökte titta noga på visningen så visste jag ju inte då att det var DEN lägenheten jag skulle vinna budgivningen på! Sedan var man lite halvmatt vid visningstillfället, det var den andra visningen den dagen och jag tror det var femte visningen den veckan.

Saker jag skall titta lite extra på

·               Badrummet, förvaringsmöjligheter där.

·               Väggar, var det strukturtapet i ALLA rum, eller har något klarat sig??

·               Går det att ha tv’n där jag planerat? Vart sitter uttaget?

·               Dörrar, var verkligen alla dörrar (inkl garderobsdörrarna) tapetserade med strukturtapet??

Jag känner mig trots allt väldigt nöjd med lägenheten! Fick en bra känsla i den, men tänk om jag ändrar mig i morgon!! Tänk och jag blir jättebesviken!!!

Nä, har ju bilder som jag fick av mäklaren och planlösningen är bra. Skönhetsfelen går att fixa med tapeter och färg. Tur att jag är grym på att tapetsera!!

Ändå, lite nervöst är det…… J

Slut på besvikelser

Tidigare i veckan fyllde jag år.

Barnen hade köpt en jättefin rosa blommig radio som jag blev jätteglad för!

Jag fick flera fina telefonsamtal och sms. På facebook fick jag över 80 grattis hälsningar!! Helt galet!

Mina kollegor klädde in min dator och min skrivbordstol i guldkulor och guldglitter (jul pyntet J ) och skrev grattis med post it lappar.

Jag fyllde ju inte ens jämt!! Toppen glad blev jag!!!

Från mannen fick jag ett ”-Grattis” på morgonen. Tänk att han ändå kom ihåg.

För mannen är bra på mycket, men födelsedagar är han helt värdelös på!!

Jag fick ingen present i år, men det hade jag heller inte räknat med. Då blev jag mer besviken de senaste 2-3 åren då jag inte heller fått någonting…..

Det är inte bara min födelsedag som är totalt oviktig, det gäller hans egna också och tyvärr även barnens.

Det är jag som ser till att vi går upp och sjunger och att de får frukost på sängen. Något som jag tänker fortsätta med så länge de bor hemma!!

I min familj firar man den som fyller år! Man kommer med frukost på sängen och man sjunger, får den som fyller år att känna sig speciell.

Jag har genom åren försökt förklara att det är så jag växt upp och att jag blir besviken när han inte ids anstränga sig att uppvakta eller införskaffa ett litet paket.

Han tycker att jag är knäpp och nog borde jag väl ändå vant mig eller iaf lärt mig vid det här laget! Jo, så kan man ju tycka. Precis som att jag kan tycka att han kunde ju också lärt sig….

Till hans försvar så är han väldigt generös alla andra dagar på året! Det är just födelsedagar och julafton han går i baklås. Annars kan man få presenter när man minst anar det.

I år försökte jag inte ha några förhoppningar alls. Ändå blev jag lite besviken trots allt!!

Nästa år behöver jag inte bli det. Nästa år finns det absolut inga förhoppningar!! Då skall jag vakna ensam i min fina sköna säng, i mitt fina sovrum!

Jag har redan nu planerat att jag skall gå upp lite tidigare och äta en födelsedags frukost. Skall rosta bröd som jag skall ha marmelad på! Jag skall köpa mig några fina lyxiga kaffebönor som jag mal och brygger kaffe på. Sedan skall jag sitta där och äta marmeladmackor och dricka ett riktigt gott kaffe och mysa för mig själv! Kanske slår jag på stort och köper hem en liten bakelse också. Bara för att jag är värd det!!

Skönt att veta att jag inte behöver känna någon besvikelse nästa år!!! J

Närhet, ömhet och ensamhet

Har de senaste dagarna gått och känt mig ensam. Mest ensam känner jag mig hemma, trots att övriga familjemedlemmar också är hemma.

Kommer på mig själv med att planera hur jag och mannen till kvällen kan krypa ihop i soffan och tittar på film, som vi brukar/brukade göra, då jag ligger med huvudet mot hans bröst.

Så slår det mig att det går ju inte!!

Det är närheten jag saknar och som jag tror att jag kommer att sakna mest när jag flyttat.

Jag tror inte att jag kommer att känna mig ensam i det vardagliga och praktiska. Där känner jag mig stark! Det fixar jag. Men just det där att krypa upp ihop i soffan. Att bli pillad i håret och bara vara nära, att få en kram oavsett om man behöver det eller inte.

I tisdags fick jag barnen till att lägga sig i min/vår säng när det var läggdags. Jag gick själv och la mig redan vid 21-tiden och så låg jag där och kramade och klappade på dem och sniffade in deras dofter. Det var ljuvligt!

Just nu kan jag inte bärga mig tills jag får flytta! Vill komma igång med renoveringen och få göra det fint och hemtrevligt! Få börja om.

För visst kan man inte känna sig mer ensam om man är själv, som när man känner sig ensam med folk runt omkring?? Den sistnämnda ensamheten måste väl vara större??

                                                Ibland vill man ha en kram

Reflektioner

Var som jag redan skrivit om på anställningsintervju i går. Tror det gick bra, men jag har allt fått mig en funderare. En tanke som slog mig i bilen därifrån var hur bra jag trivs på jobbet jag har i dag!

Kanske är jag bara rädd för att lämna det välkända och trygga men jag har funderat en hel del kring om jag verkligen skall ta det jobbet om jag skulle få erbjudandet.

Skulle jag trivas där? Personalstyrkan är mycket mindre, känns mer sårbart.

Analyserar allt som tjejen som intervjuade mig sa, direkt och indirekt, om tjänsten och arbetsplatsen. Ser flera fördelar med att jobba där, men också några nackdelar.

Det bra med mina funderingar är att jag kommit på flera frågor jag vill ställa om jag får komma på nästa intervju. Frågor som kanske inte är så vanliga och viktiga för dem, men som är det för mig.

Egentligen är det helt meningslöst att grubbla på det redan nu. Har ingen aning om vad för intryck jag gjorde igår. Hur stor chans jag har att komma på en andra intervju och sedan vara den som erbjuds jobbet. Det är bara att flyta med och vänta och se.

Kanske allt grubblande och all magkänsla bara bottnar sig i att jag faktiskt trivs där jag är idag. Men vem har sagt att jag inte kan trivas där också? Vem vet vad mötet med nya kollegor kan leda till?? Nya intressen? Nya kontakter och möjligheter!!

Lustigt hur fort livet kan vända och ta en annan riktning. Det behöver inte alls vara så drastiska saker som död och olycka.

I tisdags morse var allt som vanligt, vid lunchtid fick jag ett samtal och tid för en intervju och nu sitter jag här och vet varken ut eller in.

Äh! Mindfulness nu Tuss!! Flyt med och lev i nuet!! J Qué Será, Será

Intervju

Hej bloggen!

Nu har det varit fullt upp så jag har inte hunnit skriva av mig. Min bror har tagit studenten och jag har jobbat som funktionär i stallet som har haft tävlingar.

Att Internet har legat nere har inte underlättat det heller!!

I tisdags när jag stod i köket på jobbet för att värma min lunch ringde min privata mobil.

Det var en tjej som ringde från ett av de företag jag sökt jobb på! Hon undrade om jag kunde komma till dem för en intervju!!! Tjoho så klart jag kunde!

Idag var det dags! Var där i förmiddags. Fick veta att över hundra personer hade sökt tjänsten och fem blev kallade på intervju! Så det är ju en bedrift bara att få komma på intervju kan jag tycka!!

Men intervjun kändes bra tycker jag. Det var svårt att läsa av intervjuaren om hon gillade svaren eller inte. Samtidigt ställde hon väldigt luddiga och svår svarade frågor. Jag svarade så gott jag kunde och tyckte att vi fick en bra kontakt!

Nu åter står att se om jag går vidare till nästa omgång, då blir det i så fall en intervju med hennes chef.

Det skulle vara så himla bra om jag kunde få den tjänsten. Dels kunde jag se utvecklingspotential i tjänsten och sedan ligger det 600 meter får där jag skall bo sedan!!

Arbetstiderna var också bra. Det enda är att jag faktiskt trivs där jag är nu, men att det ligger så långt bort. Det är jobbigt att lämna ett ställe man trivs på. Det är så lätt att bli orolig för att man aldrig kommer att trivas så bra på något annat ställe igen.

Men jag har lätt för att trivas så det blir säkert bra.

Så fin!

Idag är sista födelsedagen som gift.
Men det går det ju inte att hänga läpp över när man får en sådan här fin present av barnen! :)

Så fin och söt!!
Den skall jag ha i köket i min nya bostad!
Kan jag lyssna på musik när jag lagar mat!!

Status

Känner att jag är riktigt bra på det där med att fundera och klura på helt meningslösa saker!

Just nu sitter jag och grunnar på när jag skall ändra min status på facebook från gift till singel? Eller iaf inte stå som gift.

När jag flyttar till min lägenhet eller när skilsmässan gått igenom och vi fått pappren från tingsrätten??

Girig?

Jag har vid flera tillfällen börjat skriva på blogginlägg där jag tänkt återberätta konversationer jag om mannen har haft, men det slutar varje gång med att jag raderar allt innan jag tryckt på ”publicera” därför att dessa (oftast sanslösa) konversationer inte gör sig bra i skrift! Gör endå ett försök med en förkortad variant.

Mannen hade varit hos sin pappa en stund och jag frågade vad han hade gjort där.

-Pappa skulle skriva på en grej, blev svaret.

-Jaha, vad då för grej?, undrade jag

-Han skall bli suppleant i firman och behövde skriva på ett papper för det.

-Jag trodde redan han var suppleant, svarade jag

-Nä, du var det, säger mannen.

-Ok, trodde vi båda var det. Vad menar du med att jag VAR det. Är jag inte det längre?

-Det var bara du som var det, men du fick inte fortsatt förtroende på årsmötet, skrattar mannen.

Det är inte det att jag inte är delaktig i firman längre som stör mig utan att han inte säger något. Hur han har skött det. Att jag skall behöva komma på sådant här själv genom att ställa tusen frågor!

Sedan tycker han att jag reagerar konstigt, att jag är så misstänksam hela tiden. Han tycker det är konstigt att jag nästan förväntar mig att han skall blåsa mig.

Är det verkligen så konstigt?? Han berättar att han vill skiljas, som för mig är helt taget ur luften, var inte det minsta beredd på det. I samma mening som han fått sagt det klämmer han ur sig en färdig paketlösning hur jag skall bo och hur vi skall dela på allting. Färdigt och klart inget att diskutera. Förutom den lilla detaljen att jag inte finner mig i hans färdiga paketlösning, vill också ha ett ord med!

Han har sedan tidigare varit hemma hos sin pappa och räknat och kalkylerat på husets värde och vad det skulle bli efter lån mm för mig och för honom.

Sådant här tycker jag att jag borde vara delaktig i, det berör mig ganska mycket!! Det tycks han inte fatta utan jag är helt knäpp som inte förstår att han gör detta i de bästa avsikter. HUR skall jag veta det när han bara sitter och gör detta ihop med sin pappa. Jag borde också vara med anser jag!

Vi har trots allt en intressekonflikt. Jag vill så klart få ut så mycket som möjligt för huset för att kunna finansiera mitt nya boende och få så lite lån som möjligt på det. Medans mannen skall bo kvar och då vill att huset är värt så lite som möjligt så att det inte blir så dyrt att köpa ut mig!

Jag sa redan från början att jag ville att en jurist skulle sköta bodelningen så att det går rätt till. Det ville mannen inte höra talas om. Det kunde vi sköta själva. Men jag stod på mig och sa att jag kan för lite om detta. När sedan banken också rekommenderade oss att anlita en jurist med tanke på hus och företag mm ändrade han sig.

Jag är inte ute efter att roffa åt mig, jag ser inte att någon skulle vinna på att hans firma går i konkurs för att jag måste ha mina 50 %. Men jag behöver ta reda på vad jag har rätt till, vilka som är mina rättigheter. Det är inte jag som tjänar pengarna i vår familj. Jag kommer få det väldigt knapert och därför försöker jag skapa mig en så bra grund jag nu kan.

Jag är inte girig!! Jag försöker överleva!!

Dagens tanke

Idag dök en tanke upp som fick mig att fundera och känna mig snål och småaktig.
En flicka som tränar friidrott ihop med mina tjejer ringde och frågade om de kunde leka. Kul! Hon bor en bit bort så jag körde barnen dit, sedan passade jag på att göra ärenden!
Väl hemma igen var det dags att byta om och åka till stallet. Ringde och frågade om jag skulle komma och hämta upp dem på vägen. Svaret blev att de har så himla kul att de gärna från stanna de timmarna jag var i stallet.
Det var då tanken vaknade. Hur blir det sedan?? Om jag bara har barnen varannan helg, då vill jag ju inte att de spenderar nästan en hel dag hos någon annan!! Jag vill få så mycket tid att umgås som möjligt med dem just på helgen! Samtidigt är det ju viktigt att de får leka med kompisar och alla bor ju inte runt hörnet!
Det löser sig säkert på ett bra och naturligt sätt!
Kompisarna får komma och vara hos oss i största möjliga mån känner jag. Då har jag dem ändå nära och kan höra flamset och skratten.

Att acceptera

Även om jag fortfarande bara är i början på denna resa/process så har jag observerat olika tillfällen som lättare får mig ur balans. Sömnbrist är det som överlägset påverkar mig mest negativt!

När jag inte fått tillräckligt med sömn blir jag ledsen och de mörka och dystra tankarna ligger närmare till hands.

Denna vecka har jag kommit i säng på tok för sent var enda kväll. I morse var jag så trött att jag var en trafikfara när jag åkte till jobbet. Väl framme satt jag i bilen oförmögen att ta mig ur den! Super mega trött!! Tyvärr har inte tröttheten släppt utan sitter i trots otaliga koppar kaffe. Dessutom är jag förkyld och hängig och det gör ju inte saken bättre.

Trots detta har jag haft en bra dag! Har inte alls känt mig så nedstämd, orolig och negativ som jag brukar bli. Kanske är jag helt enkelt FÖR trött J

Hur som helst, det är folk i min omgivning som faktiskt har anmärkt på att jag tar detta med skilsmässan FÖR bra, är tydligen inte tillräckligt ledsen och nedbruten.

Personen som sa detta till mig pratade om egen erfarenhet då denne varit med om två separationer/skilsmässor och minsann visste hur jobbigt det är!

Jag har aldrig påstått att det inte är jobbigt, jag har bara bestämt mig för att det skall bli bra! Jag skall klara detta!

Jag ser det som att jag har blivit tvungen att hoppa på ett tåg jag egentligen inte ville åka med.

Då kan jag välja att sitta där på tåget och tjura, gråta och klaga hela vägen, eller så kan jag köpa mig en kaffe och en tidning och göra det bästa utav resan.

Kanske är det en väldigt konstig och fånig liknelse men det är så jag väljer att se på saken.

Andra försöker trösta med att vi kanske hittar tillbaka igen. Det har hänt andra. Jag vet att det är så men för oss är svaret nej. Det tror jag inte att vi kommer att göra, det är inget som jag går och hoppas på. Men jag har lärt mig att aldrig säga aldrig. Men att gå och hoppas på det skulle sinka mina möjligheter att gå vidare, att verkligen bygga upp mitt nya liv. Som jag ser det skulle det vara att bygga ett luftslott, det skulle inte få någon stabila och äkta grund.

De första dagarna efter att mannen berätta att han ville skiljas hade jag panik! Jag grät och inombords skrek jag högt och gällt. Tänkte att jag måste få honom att tänka om! Han måste ändra sig! Funderade till och med på om jag skulle kontakta någon slags medium som kunde få honom på andra tankar. J

Men jag såg beslutsamheten i hans ögon. Hela hans kropp andades lättnad. Han hade äntligen fått sagt det som tryck honom, sagt det han inte visste hur han skulle säga. Det fanns ingen återvändo. Det vara bara för mig att inse att skilsmässan är ett faktum och nu gäller det att göra det så bra som möjligt.

Det betyder inte att jag håller med honom. Att jag tycker att han har fattat rätt beslut. Men jag har accepterat att det är så här det är. Han vill inte dela sig liv och leva ihop med mig och då är det ju meningslöst att tjafsa emot.

Sedan finns det mycket som gör mig arg och upprörd men det måste jag tyvärr också finna mig i, som att jag bara skall få ha mina barn varannan vecka. Att jag inte skall få hjälpa dem med läxorna varje vecka.

Tankar på rymmen

Något jag slits ofta mellan är viljan att börja packa och rensa ur i skåp och lådor, samtidigt som jag inte vill flytta.

En märklig känsla det där.

Känner att jag mentalt har lämnat huset. Kan inte hitta motivationen till att städa och hålla i ordning, för att inte tala om att tvätta golv och putsa fönster!

Känner mer för att vila mig i form och spara krafterna till målningen och tapetseringen i slutet på sommaren då lägenheten skall göras fin.

Samtidigt skrämmer flytten mig. Är rädd för hur jag skall reagera när jag sitter där själv, ensam i min lägenhet.

Nu i huset är det så lätt att bara slänga upp altandörren, sätta sig ute en stund och snabbt gå in och hämta sig något. Ta en liten paus om solen gassar allt för hett.

Hur blir det när jag bor på tredje våningen och kvällssolen inte når min balkong?

Kommer jag att gå ut och utnyttja grönområdet runt omkring? Det blir ju onekligen mer omständligt, kommer jag stanna kvar inne i lyan och sitta där utan dagsljus??

Hmm, nu släppte jag ut lite av de där negativa tankarna som jag helst inte tillåter mig att tänka. Men ibland tänks de ändå och nu slank de rackarna ut!!  J