Var som jag redan skrivit om på anställningsintervju i går. Tror det gick bra, men jag har allt fått mig en funderare. En tanke som slog mig i bilen därifrån var hur bra jag trivs på jobbet jag har i dag!
Kanske är jag bara rädd för att lämna det välkända och trygga men jag har funderat en hel del kring om jag verkligen skall ta det jobbet om jag skulle få erbjudandet.
Skulle jag trivas där? Personalstyrkan är mycket mindre, känns mer sårbart.
Analyserar allt som tjejen som intervjuade mig sa, direkt och indirekt, om tjänsten och arbetsplatsen. Ser flera fördelar med att jobba där, men också några nackdelar.
Det bra med mina funderingar är att jag kommit på flera frågor jag vill ställa om jag får komma på nästa intervju. Frågor som kanske inte är så vanliga och viktiga för dem, men som är det för mig.
Egentligen är det helt meningslöst att grubbla på det redan nu. Har ingen aning om vad för intryck jag gjorde igår. Hur stor chans jag har att komma på en andra intervju och sedan vara den som erbjuds jobbet. Det är bara att flyta med och vänta och se.
Kanske allt grubblande och all magkänsla bara bottnar sig i att jag faktiskt trivs där jag är idag. Men vem har sagt att jag inte kan trivas där också? Vem vet vad mötet med nya kollegor kan leda till?? Nya intressen? Nya kontakter och möjligheter!!
Lustigt hur fort livet kan vända och ta en annan riktning. Det behöver inte alls vara så drastiska saker som död och olycka.
I tisdags morse var allt som vanligt, vid lunchtid fick jag ett samtal och tid för en intervju och nu sitter jag här och vet varken ut eller in.
Äh! Mindfulness nu Tuss!! Flyt med och lev i nuet!! J Qué Será, Será
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar