Girig?

Jag har vid flera tillfällen börjat skriva på blogginlägg där jag tänkt återberätta konversationer jag om mannen har haft, men det slutar varje gång med att jag raderar allt innan jag tryckt på ”publicera” därför att dessa (oftast sanslösa) konversationer inte gör sig bra i skrift! Gör endå ett försök med en förkortad variant.

Mannen hade varit hos sin pappa en stund och jag frågade vad han hade gjort där.

-Pappa skulle skriva på en grej, blev svaret.

-Jaha, vad då för grej?, undrade jag

-Han skall bli suppleant i firman och behövde skriva på ett papper för det.

-Jag trodde redan han var suppleant, svarade jag

-Nä, du var det, säger mannen.

-Ok, trodde vi båda var det. Vad menar du med att jag VAR det. Är jag inte det längre?

-Det var bara du som var det, men du fick inte fortsatt förtroende på årsmötet, skrattar mannen.

Det är inte det att jag inte är delaktig i firman längre som stör mig utan att han inte säger något. Hur han har skött det. Att jag skall behöva komma på sådant här själv genom att ställa tusen frågor!

Sedan tycker han att jag reagerar konstigt, att jag är så misstänksam hela tiden. Han tycker det är konstigt att jag nästan förväntar mig att han skall blåsa mig.

Är det verkligen så konstigt?? Han berättar att han vill skiljas, som för mig är helt taget ur luften, var inte det minsta beredd på det. I samma mening som han fått sagt det klämmer han ur sig en färdig paketlösning hur jag skall bo och hur vi skall dela på allting. Färdigt och klart inget att diskutera. Förutom den lilla detaljen att jag inte finner mig i hans färdiga paketlösning, vill också ha ett ord med!

Han har sedan tidigare varit hemma hos sin pappa och räknat och kalkylerat på husets värde och vad det skulle bli efter lån mm för mig och för honom.

Sådant här tycker jag att jag borde vara delaktig i, det berör mig ganska mycket!! Det tycks han inte fatta utan jag är helt knäpp som inte förstår att han gör detta i de bästa avsikter. HUR skall jag veta det när han bara sitter och gör detta ihop med sin pappa. Jag borde också vara med anser jag!

Vi har trots allt en intressekonflikt. Jag vill så klart få ut så mycket som möjligt för huset för att kunna finansiera mitt nya boende och få så lite lån som möjligt på det. Medans mannen skall bo kvar och då vill att huset är värt så lite som möjligt så att det inte blir så dyrt att köpa ut mig!

Jag sa redan från början att jag ville att en jurist skulle sköta bodelningen så att det går rätt till. Det ville mannen inte höra talas om. Det kunde vi sköta själva. Men jag stod på mig och sa att jag kan för lite om detta. När sedan banken också rekommenderade oss att anlita en jurist med tanke på hus och företag mm ändrade han sig.

Jag är inte ute efter att roffa åt mig, jag ser inte att någon skulle vinna på att hans firma går i konkurs för att jag måste ha mina 50 %. Men jag behöver ta reda på vad jag har rätt till, vilka som är mina rättigheter. Det är inte jag som tjänar pengarna i vår familj. Jag kommer få det väldigt knapert och därför försöker jag skapa mig en så bra grund jag nu kan.

Jag är inte girig!! Jag försöker överleva!!