tisdag 19 juni 2012

Strategi??



Vecka 24 var inte min vecka!
Den sämsta veckan på länge tycker jag!! Några motgångar i varierande storlek varje dag! Med en släng magsjuka som "grädde på moset" mumma :)

Men nu är det en ny vecka och nu blir det bättre!!

Mannen har tyvärr gått och blivit smått galen. Inte nog med att han lämnar mig och barnen i sticket och bara drar iväg på en liten semestertripp, men några timmars varsel.
Han kommer sedan hem och är otrevlig mot både mig och barnen! Han finslipar på sin nya karaktär som fullblodsegoist, genom att inte göra något annat än just det han känner för.

Först var barnen ledsna för att de längtade efter pappan som bara stack iväg, sedan är de ledsna för att han skäller, ignorerar dem eller säger dumma plumpa saker till dem!! Så trött jag blir!! 

Vet inte om det är en strategi han har tänkt ut för att det skall bli lättare för mig att flytta, om så är fallet kan jag medela att den funkar utmärkt!!! Jag vill flytta nu!!! Men jag kan just nu inte tänka mig att lämna mina barn i hans vård mer än fem minuter åt gången!! 

Han mår nog inte så bra när han är sådan här, men det är svårt för barnen att förstå!

Min pappa var och hälsade på oss i lördags. Honom blir jag tyvärr också väldigt trött på!! Inget jag någonsin gör är någonsin bra.
Under hans besök frågade han flera gånger vad orsaken till skilsmässan egentligen är. Har jag gjort något/vad har jag gjort!
Sedan var det fel att jag redan köpt möbler, jag borde flytta in först och se på plats vad jag behöver. Försökte förklara att jag inte har råd att köpa allt på en och samma gång.
Förklarade att om jag köper de billigaste sängarna till mig och barnen på Ikea (resårmadrass och bäddmadrass) så kostar det 11 000 kr!! Det tycket han lät billigt! Visst men jag har ju inte de pengarna!!
Försökte förklara hur tufft det kommer at bli att bo själv med min kassa lön. Att jag inte kommer att ha råd med bil, som jag i och för sig behöver för att ta mig till jobbet.

Jag frågade helt fräckt om han kunde tänka sig att hjälpa mig med att ta ett lån på 100-200 000 kr för att jag skall klara en viss lånegräns. Jag sa som det var att mamma kan tyvärr inte hjälpa mig då hon själv sitter med hus lån. Han svarade att han förvisso inte har några lån, men han var inte så sugen på att skaffa sig lån. Ok, svarade jag nu har jag iaf frågat.

Han satt istället och pratade om hur svårt det var att hitta en bra resa i januari när han fyller år. Går säkert på 100 000 kr om han skall bjuda med mig och hans sambos barn…..
Jag sa att jag och barnen behöver inte åka med. En solsemester låter trevligt men vi har annat vi behöver mer.
Vi var inte på samma nivå kände jag. Vi är sällan det……

Tur att jag har trevliga manliga kollegor, annars befarar jag att jag skulle utveckla en svår form av mansallergi efter den gångna veckan.

2 kommentarer:

  1. Fy fan !!! och tyvärr känner jag igen det där med din pappa. Min var exakt likdan och jag fick också skulden för allt. Vet att det är lätt att säga men ta inte åt dig.

    Du kommer att fixa det
    kram

    SvaraRadera
  2. Jag borde vara härdad och van vid det här laget, men det är svårt när det ändå är ens egna far.

    Han har själv varit i just denna situation själv, så jag tycker att han borde ha lite förståelse, men icke.
    det är förövrig han som tycker att jag tar detta alldeles för bra! För han är ju verkligen den jag anförtror mig åt!!

    Jag klandrar honom inte för att han inte vill ta banklån. Det var en chansning från min sida. Han tror fortfarande att jag kommer tjäna en rejälhacka när jag blir utköpt från huset. Försökte förklara att så INTE är fallet, men han tror så ändå.


    Han har 5½ år kvar till pensionen och då kommer han få det väldigt knapert säger han så därför kan han inte ta några lån. Jag tänker stilla att jag är hans enda barn (som jag vet om!) och om han hjälper mig nu kanske jag kan hjälpa honom när han blir gammal och skruttig....

    SvaraRadera