Lite komiskt

Det lite lustigt hur olika man kan se och uppfatta situationer.

I fredags när jag kom hem från jobbet frågade mannen om jag skulle iväg någonstan eller om jag skulle vara hemma. Hemma svarade jag. Jag hade tänkt gå och lägga mig ganska tidigt för jag var trött och skulle gå upp tidigt dagen efter men det sa jag inte.

Då svarar mannen att då skall han iväg. Vart undrade jag. Det vet jag inte, fick jag till svar.

Jag lämnade det en stund, sedan gick jag för att konfrontera honom.

Jag frågade om han var tvungen att vara borta varenda helg. Vad han medveten om att han varit ute eller hos vänner varenda helg i flera månader nu.

Är det verkligen så svårt att sitta i soffan och titta på en film när barnen har somnat??

”Ja Tuss, du är så sur och otrevlig hela tiden. Jag vet att du inte mår bra. Jag biter ihop så jag får ont i käkarna. Men jag orkar helt enkelt inte vara hemma när barnen sover” svarade mannen.

Jag fullkomligt tappade hakan!!

”Jag otrevlig???” ”Det är ju du som vinner titeln Årets skit & Ärke ego” svarar jag förbluffat.

Det är helt rätt att jag inte mår bra, och ditt beteende gör det inte precis lättare. Jag försöker ha överseende med att du säkert inte mår så bra du heller.

Där ser man. Mannen anser att jag är så sur och otrevlig att han måste fly fältet, medans jag tycker att det är han som är det otrevliga och bara lämnar mig i sticket hela tiden.

Myntet har två sidor!! Jag kan inte låta bli att se det komiska i det hela.

Mannen stannade hemma och tittade på film den kvällen. Jag låg i soffan (sov) framför den andra tv´n  så vi umgicks inte ändå. Men den natten la han faktiskt armen om mig och det kändes som en liten försoning.

Nu har han och barnen varit iväg sedan igår morse och de kommer antagligen inte hem förrän på tisdag. Men jag skall faktiskt försöka vara lite trevligare. Inte för att jag håller med om att jag varit otrevlig, inte utan anledning iaf :)