måndag 16 juli 2012

Sorg

Igår var jag inte så effektiv! En snigel hade nog framstått som supersnabb i jämförelse med mig.

Lördagskvällen var jättemysig. Jag och tjejerna åkte hem till mamma efter stallet, och vi var där vid 19 tiden.
Mamma själv skulle jobba natt och hade redan åkt. Pappa hade förberett maten och när vi kom tände han grillen. Jag passade på att gå ut med deras två hundar medans grillen blev varm och maten blev klar.

Efter det satt jag och pappa och pratade och drack rödvin till långt in på småtimmarna. Pappa var lurig och fyllde på glasen hela tiden så det var inte lätt att uppskatta hur mycket som slank ner.
Mysigt hade vi det!! Vi pratade och pratade om allt mellan himmel och jord, men mest blev det nog om min skilsmässa, som pappa förvisso är insatt i, men som han tidigare mest fått höra om via min mamma.

Väl i säng insåg jag att det nog hade runnit ner några droppar/glas för mycket. Hela rummet snurrade och gungade!! Jisses det var inte igår det hände senast!! :)

Så söndagen blev något seg. Lite ont i hårbotten hade jag bestämt också….

När vi satt och åt frukost så kom mamma hem och det blev en extra kopp kaffe uppkrupen i soffan och lite mys med mamma också.

Sedan bar det hem till mannen och gästerna. Det visade sig att gästerna tydligen trivdes hos oss och bestämde sig för att stanna en natt till!! Så mannen, barnen och gästerna drog i väg till tivoli där de roade sig hela dagen och kvällen.

Själv gick jag och lade mig en stund innan jag åkte till stallet.

Väl i stallet var det fullt pådrag!
I hagen jämte den som min häst och hennes polare går i, så går det två ston med varsitt föl.
Nu var ett av fölen borta!!
Den lille hingstkillen hade varit där på morgonen och allt hade varit som vanligt. Tidig eftermiddag var han putsväck!
Mamma sto gick helt lugnt och betade. Ett beteende som inte är ”normalt”, ett sto som tappar bort sitt föl är inte lugnt. Faktum är att ston kan dö om det skiljs från sina föl. Men hon gick helt lugn jämte det andar stoet och åt!!?

Det spekulerades vilt om olika teorier. Grannarna körde runt på fyrhjulingar för att hjälpa till att leta. Mest sannolikt verkade det tyvärr som att han blivit stulen och att mamman fått något lugnande… En polisanmälan gjordes.

Jag och min kompis skulle träna så vi hämtade våra hästar för att göra oss i ordning. Kompisen hade känt sig lite halvkass hela dagen och medans vi höll på i stallet kände hon sig sämre och sämre. Så hon bestämde sig för att strunta i ridningen.

Bådas hästar var helkonstiga! Min häst brukar vara lite hispig men hennes brukar vara lugnet själv. Nu var de spända och oroliga. Min häst fick ett hysteriskt anfall så jag trodde att hon skulle antingen skada sig eller riva stallet!! Benen for åt alla håll och hon höll på att ramla omkull i stallgången då och inte visste om hon skulle stegra eller sparka och försökte göra allt samtidigt.

Jag kända att hon är sig inte lik och att det skulle vara dumdristigt att ens försöka komma upp i sadeln. Jag försökte sadla henne men sadeln flög all världens väg, innan jag hade hunnit spänna fast den!!

Så de fick gå ut i hagen igen. Jag brukar inte ge upp, men en trött och bakis Tuss kände att idag var det läge att ligga lågt.

Tillbaka i hagen var fölet fortfarande borta!

Senare på kvällen fick jag höra att man hittat honom. Tyvärr inte vid liv! Längs med ena sidan på hagarna går en å, den är vanligt vis inte djup eller ström, men nu med senaste tidens intensiva regnande har den fyllts till bredden och vattnet forsar fort och strömt fram.

De hittade den lille killen drunknad en bit bort från hagen.

Antagligen har våra hästar hört hans rop på hjälp utan att kunna göra något. Kanske såg de allt också?
Inte konstigt att de betedde sig märkligt!! Det sörjde säkert ”grannpojken” från hagen bredvid.

Åh vad jag lider med mamma sto och ägaren!! Fy sjutton vad tragiskt och sorgligt!! En liten sprallig och busig kille på två månader skall inte redan behöva åka till de evigt gröna ängarna! Men jag hoppas han har det riktigt bra där.


6 kommentarer:

  1. Nästan så jag inte orkade läsa klart. Fruktansvärt sorgligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen förfärligt. Går och tänker på honom hela tiden och har svårt att släppa det.

      Radera
  2. Ååå vilken tråkig historia..
    Jag blir ledsen i hela hjärtat när jag läser..

    Jag hoppas att alla parter snart mår bättre och att ni har ljusa minnen av den lilla..

    Kram till dig min vän!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst blir man ledsen och förtvivlad! Det är svårt att förstå meningen med allt som sker!

      Radera
  3. Det är svårt att förstå meningen med allt som sker men jag vill berätta en liten reflektion som jag fått under åren som jag jobbat med fåren..
    Jag skrev ju hos mig för en tid sedan om lammet som fastnat med sina horn i staketet och dött.. Samma lamm hade lyckats trassla sig ner i en djup grop dagen efter att dom kom till oss på gården och det var bara turen som gjorde att vi upptäckte honom.. Vi fick även veta att det var bara han av alla lammen som vi övertagit som inte kunde komma ut själv vid födseln utan fick hjälp av sin förra ägare..
    På gården som jag jobbar på så har vi som mål att alla ska få en chans att leva.. Alla ska få hjälp att må bra så vi föder upp napplamm på löpande band och det är såna lamm som inte får någon mjölk av sin mamma av olika omständigheter..(Många gårdar tar ser ingen lönsamhet i det) I många fall så går det toppen och de växer och blir stora men sen har vi dom som liksom inte skulle leva precis som lammet jag hade som fastnade i staketet.. Man blir ledsen och förtvivlad och man kan bara inte sen någon anledning till varför det går som det går..
    Nu tog jag mycket plats hos dig men jag tycker att historien var så sorglig..
    Ha en fin dag nu..

    SvaraRadera
  4. Ja det var sannerligen ingen rolig historia!! Usch så sorgesamt!! Förstår att det påverkade dig.
    Kram!!

    SvaraRadera